Inlägg publicerade under kategorin Allmänt
Det var en varm kväll igår.
Byn doftade av syrener och kaprifoler.
Dottern säger att Sören Katt låter som en gossopran.
Ja, förut pep han.
Nu jamar han faktiskt, men med mycket hög och ljus röst.
Själv har hon en kamikaze-hamster som hänger i ett ben upp-och-ner i burtaket.
Kanske är det för att roa Sören Katt.
Sören Katt låter sig gärna roas.
Till och med så mycket att han med ett pip förstår att hamstern kan bitas.
Hos Dottern kan man få somna till ljudet av näktergalar och doften av kaprifol i vårkvällen.
Det låter faktiskt som en underbar saga.
Liksom Tusen och en Natt, om man säger så.
Kanske lite flash-back från en resa till San Sebastian i Baskien, där jag somnade till kanariefåglar som satt i en bur utanför fönstret och sjöng.
Det är bara det att näktergalen var en näktergalning.
Han sjöng när jag vaknade i ottan och solen stod högt på himlen.
Han sjöng även ett par timmar senare.
Lite egendomligt, om man säger så
Och sagans prins låg och fes på sin madrass på golvet.
Kaprifoldoften blev lite störd, skulle man kunna säga.
Prinsen påstod även att han var på väg att få ryggskott, för att han låg på en madrass på golvet och sov.
Eller också var det på grund av att han bar Dotterns möbler, som skulle flyttas till ett förråd över sommaren.
Nejdå. jag håller inte på att lägga ner bloggen.
Det är bara det att det är mycket nu.
Jag har precis avslutat den sista och tredje veckan i Stockholm.
Tre veckor på hotell.
Med lov till hemgång till V ärldens Ände om helgerna.
Det har varit Anders som betalat kalaset.
Nästa vecka väntas besked om hur arbetsför jag är.
Det är än så länge konstaterat att det till och med inte är något fel i huvudet på mig, men däremot på kroppen.
En ny sjukdom har jag också fått
Nu är Maken och jag i Norrköping och hämtar hem Dottern från folkhögskolan, hennes västkor och hamster. De ska bo hos oss i sommar.
Sedan blir det samma resa i omvänd ordning till hösten.
Sören Katt har jag inte träffat sedan i söndags.
Nästa vecka får jag min dom.
Nu är det dags för syrener igen.
Runt Tants och Makens röda hus blommar syrenerna allt vad de orkar.
I fjol blommade syrenerna också.
Precis som nu
Glöm för allt i världen inte bort att titta på Tant Taggs Bilddagbok.
Redan den från den 13 maj finns det bilder från livet i Storstaden och hur man bäst överlever där.
Nu vet jag precis vad jag ska bli när jag blir stor!
Jag ska bli omvärldsanalytiker.
Jag hade just lyckats baxa ner min resväska i tunnelbanan och kämpade med att få upp hissdörren ut till perrongen. Utanför stod en ung mamma med barnvagn och väntade på att få åka upp med den urinstinkande hissen. Den automatiska dörröppnaren fungerade inte och jag var tvungen att skjuta upp hissen med min lediga hand.
Tung dörr och resväska på släp efter sig är ingen lyckad kombination.
Jag hade svårt att räcka mamman dörren, tappde den och hon var tvungen att ta emot den med en ledig hand.
Just som jag har passerat henne säger hon ironiskt:
- Tack för vänligheten!
Jag är en tålmodig människa.
Jag brukar sällan bli förbannad på okända människor.
Men nu brann det i hjärnan.
Jag tog ett djupt andetag och bestämde mig för att gå den mer ödmjuka vägen istället.
Jag ryckte upp hissdörren och säger till henne att jag inte menade att släppa dörren på henne och bad om ursäkt för det, men att det var svårt med resväskan och en värkande kropp och svaga armar.
Kvinnan stirrar mig stint in i ögonen och säger:
-Det där händer allt för ofta, tycker jag!
Då kunde jag inte stå emot min första impuls.
Det rann över.
Där stod vi och käftade med varandra i slutet på morgonrusningen.
Jag bad henne tänka till lite först innan hon slängde ur sig ironier och att det alltid finns en anledning till att människor beter sig som de gör.
- Hör du inte vad jag säger, säger hon.
- Jag bad faktiskt om ursäkt, svarade jag.
Barnet i vagnen skrek lite.
- Med den attityden till dina medmänniskor kommer du att få ett lyckligt liv, fortsatte jag.
Lika ironisk som hon.
Sedan tog jag min resväska och gick.
Hade hon haft en besvärlig morgon?
Grälat med mannen?
Barnet hade trilskats?
Tja, själv hade jag ont överallt och hade svårt att handskas med mig själv just då.
Samtidigt så undrar jag lite över vad som rör sig i människors huvud, när man orkar demonstrera sitt ogillande och bete sig mot okända människor på sta´n.
Har man ett behov av att alltid hävda sig?
Har man blivit så curlad hela sin uppväxt att man tar för givet att tanter med resväska ska hålla upp hissdörren för en?
Kvinnan var runt trettio.
Har 70-talsgenerationen blivit uppfostrade till egoister som tror att välden utgår från dem.
Eller blir man cynisk och ironisk av att leva i en storstad?
Jag hörde ett mobilsamtal på tunnelbanan en annan dag, där en kvinna i samma ålder grälade med sin man.
Iskallt och ironiskt.
Jag kan bara önska alla unga männsikor mellan 30 och 40 lycka till med livet. Själv tror jag att de kommer att få det svårt.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
|||
8 |
9 |
10 |
11 |
12 |
13 |
14 |
|||
15 |
16 |
17 |
18 |
19 |
20 |
21 |
|||
22 |
23 |
24 | 25 |
26 |
27 |
28 |
|||
29 |
30 |
31 |
|||||||
|