Nu är jag på väg från Estland.

Ovanför mitt huvud dånar en TV.

Idag är det Frihetsdagen och en nationell helgdag i Estland.

Det visas ett slags nationaldagsprogram med alla ministrarna i regeringen,

tal hålls och med underhållning i form av något slag musikaliskt epos.

Musiken är en konstig blandning av estnisk folklig körmusik, världsmusik, rock och nationalromantik typ Sibelius.

Tallink bjuder sina passagerare på Vana Tallin.

Men det har ju inte jag någon glädje av, precis.

Magen skriker efter mat.

Trots att hela båten är full av mat, finns inte mycket som är lämpligt att äta för en nyligen kräksjuk människa.

Vad är det för frihet de firar, esterna?

Jo, deras första självständighet efter revolutionen i Ryssland 1918.

Inte frihet från Sovjetstaten som man kanske skulle kunna tro.

Det är lustigt hur saker och ting upprepas.

Detta är en flash-back från 70-talet.

I februari 1976 satt jag på hamnterminalen i Swinocje i Polen

Nu sitter jag på terminalen i Tallin.

Kräk- och diarrésjuk precis som nu.

Jag måste medge att det var ett större helvete, för att då hade jag hög feber och ett elakt djur i magen precis som det jag fick i Egypten.

Nu har jag fått stoppande piller av sköterskan på kurorten,

Så jag klarar mig.

Men bra mår jag inte.

För bra blev jag inte igår.

Jag har genomlidit ytterligare en helvetesnatt.

SOS International säger att jag antingen får skaffa medicin så jag klarar resan hem eller också få sjukvård i Estland och stanna här tills jag är frisk. Åker jag hem, och inte tillfrisknat i morgon, får jag gå till en vårdcentral i Stockholm, så jag klarar 11 timmars väntan innan båten till Världens Ände avgår.

Det är rätt irriterande, när jag vet att jag faktiskt bor bara ett 15-tal mil fågelvägen från Haapsalu. 

Då 1976 var det också den långa resan hem som var problemet.

Två båtresor och transportsträcka däremellan.

Likadant nu.

Men jag kan glädjas åt att här sitter jag bekvämt i en ljus och trevlig cafetieria och dricker te och surfar på Internet. Då 1976 satt jag på en bänk i den smutsiga och kolstinkande terminalen, som också luktade starkt av kackerlacksmedel.

Tiderna förändras kan man säga.

Dessutom är jag luttrad vid det här laget. 

Men vad i hela fridens namn ska jag äta idag?

De serverar nog inte dietmat på en Estlandsbåt.

De fina, frasig pirogerna i cafeterian såg mycket lockande ut. 

Nu är det sista kvällen.

Imorgon åker jag hem.

Det är inte utan att jag ser fram emot att träffa Maken och Sören Katt.

Visst har jag fått dagliga rapporter hemmifrån.

Men det är inte detsamma som att pussa Maken och klappa Sören.

Sören har lekt med sin lilla flickvän och Singoalla om dagarna när jag inte varit hemma hos honom och Maken arbetat.

Jag hade tänkt att slå på stort i kväll när det är lördag och festat på en campari.

Men med tanke på vinterkäksjukan låter jag bli.

Även om man sällan hittar campari för 18 kronor.

Nu spelar den estniska dansorkestern upp i matsalen.

Det låter som finsk dansmusik av klassiskt slag.

Det är för stökigt för mig ikväll.

Jag drar mig tillbaka till mitt rum och läser min deckare. 

Jag vet inte vad jag ska säga.

Men det är typiskt mig.

Vart jag än reser i världen blir jag sjuk i magen.

För ett år sedan fick jag ett elakt litet djur i magen i Egypten och låg på sjukhus när jag kom hem.

I natt har jag ägnat mig åt att kräkas.

De svenska pensionärerna, som anlände samtidigt som jag har också kräkts, har jag hört ryktats om.

Nu var de min tur.

Det är inte något fel på den estniska maten eller hygienen.

Det var panchisarna som hade med sig svensk vinterkräksjuka hit.

De började bli sjuka redan omedelbart vi anlände.

De bor i samma korridor som jag gör och håller sig inte på rummet när de varit sjuka. Inte konstigt jag blev sjuk.

Inte kosntigt, för i Sverige isoleras ålderdomshem och avdelningar får stängas på sjukhus. Varför skulle inte kräksjukan spridas här?

Natten var inte nådig.

När morgonen kom, fick jag besök av den barska sköterskan, som gav mig en spruta i rumpan med en för mig fullständigt okänd substans.

De lät som namnet på en anabol stereiod.

Ryska koltabletter och kamomillte.

Resten av dagen sov jag.

Nu mår jag bra igen.

Kanske var det den anabola steroiden. 

Detta får mig verkligen att undra.

En ny sorts turism: Pröva på det besökta landets knep och kurer mot magsjuka  och det ger en användbar kunskap för framtiden.

På 80-talet, i det forna Jugoslavien, rekomenderades t.ex rårivet äpple, långt innan det blev något man tog till hemma i Sverige 

Här kör dom med kamomollte och anabola sterioider. 

Vem åker till Estland på spa?

Avgjort är Den Finska Tanten i majoritet.
Det är rätt gott om Finska Farbröder också.
En del riktigt gamla.

Den Klassiska Finska Tanten, den sorten som ser ut att mjölkat korna hela sitt liv, och den Moderna Finska Tanten, som klär sig betydligt smakfullare än den svenska.
Det är medel-spagästen.

De är rätt stillsamma och lugna av sig.
Går i bastun och lägger sig tidigt om kvällarna.

I eftermiddags såg jag att hotellets kiosk hade laddat med hur mycket sprit som helst.
Nu förstår jag.
Ikväll har Helg-spagästerna anlänt.
De kommer också från Finland.
Spritdoftande ensamma herrar med grova röster.
Tjejgänget som firar en väninnas födelsedag
De yrkesarbetande paren
Alla vill de ha en avkopplande och rolig helg.

Nu har kurorten förvandlats till ett nöjescentrum
Med estnisk varité och dans.

Jag undrar hur det är att slita häcken av sig genom att massera, bada och paraffinera tanter och farbröder dagarna i ända, sex dagar i veckan? 

Alla dessa unga och medelålders kvinnor som utför detta arbete dag ut och dag in, måste bli trötta. 

Min massagedam, som förresten inte är rysk, utan från Lettland, sa att hon bara har en dag ledig i veckan. Jag frågade hur det känns att arbeta så mycket. Hon gjorde ett tecken vid halsen, som visade att hon var filled up.

- Att massera är ett hårt arbete och tar hårt på kroppen. Vem tar hand om dig? Får du aldrig massage? frågade jag.

Hon skrattade lite tyst och generat och skakade på huvudet. 

Visst är det egendomligt?

Det som är självklart för oss är inte självklart överallt.

Villkoren är inte desamma. 

Vilken tur att vädret är dåligt.

Idag kommer jag inte att kunna gå ut på prommenad.

Jag kommer att behålla spa-badrocken på hela dagen.

Idag har jag hela dagen fullbokad med behandlingar.

Först de vanliga.

Massage

Ört- och virvelbad

Fysioterpi

Efter lunchen blir det extrabehandling.

Paraffinbehandling av fötter och ben

Ansiktsbehandling.

Skönhetsbehandlingen är en sådan där sak som ska göra att det känns lite extra lyxigt.

Inte bara att få magneter på knäna. 

Blåst över Estland.

Det ska inte bli värre än kuling nu på förmiddagen.

Det har visst redan mojnat av lite.

Precis som vädret i Världens Ände.

Värre är det med västkusten, södra Sverige och i Småland.

Gänget med svenska gamlingar är lite ängsliga för båtresan på söndag.

Men de är å andra sidan ängsliga för att hygienen på kurorten.

De är rädda för maten och vattnet.

Igår kväll var jag på kurortsvistelsens lyxbehandling.
Den som ska sätta guldkant på spavistelsen.
Jag har blivit inpackad med alger.
Skulpterande inpackning,
modelling
kallar dom det.

Det låter det.
Det ska visst vara bra för celluiterna också.

Själva algerna var det andra momentet i behandlingen.
Först blev jag skrubbad med peeling och inpackad i plast, filtar och täcken.
I detta paket vilade jag till lite valsång i dämpad belysning med en väldoftande handduk över pannan.
Det luktade citron.

Sedan kom algerna.
Det luktade skaldjur och sjögräs.
Den rara lilla ryska baderskan Natalja smorde noggrant och vant in mig med den olivgröna sörjan.
Sedan fick jag ligga inpackad som en kåldolme och lukta som en Cornwellsk fiskehamn och lyssna till valarna.

Till sist blev jag insmord i något citrondoftande serum.
Det är väl det som ska strama åt och skulptera mig.

Den rara lilla ryska baderskan kramade om mig, skrattade och klappade mig på rumpan, när jag sa
Kiitos paljon
Vielen dank
Tack så mycket.

I dag bestod min estniska lunch av

Tjock soppa med majs och selleri, kryddad med dill och hackad mandel.

Surkål med syrad grädd (smetana) kryddad med dill.

Kokt bovete

Kokt kål, morötter och bönor

Små kokta degknyten med fyllning som smakade pölsa.

Någon varm sås gjord på tjock yougurt eller sur grädde.

Rispudding med päronsoppa

Faktiskt väldigt gott. 

Baltgrått, skulle man kunna säga.

Om klimatet alltså.

Det är svårt att föreställa sig hur det är att växa upp i en samhällsstruktur som gör att man misstror allt.

Inte kan lita på någon.

Misstänker alla.

Inte minst främlingar.

Angiverisystemet var lika väl utvecklat i Estland som i STASI:s Östtyskland.

Du kunde aldrig lita på om din granne var din vän eller fiende.

Det har äldre och människor i min ålder varit med om.

Det sitter fortfarande i.

Ingen var intresserad av att vara med på bild, när jag frågade.

Det blev alltid ett bestämt och misstänksamt nej.

Idag har jag fotograferat på marknaden.

Jag fick fotografera deras varor, men inte dem själva.

Jag gick runt och tog några bilder.

Pratade lite med en tant, som villigt talade om vad svamp och honung heter på estniska och jag talade om vad det heter på svenska.

Så skrattade vi lite i samförstånd.

Ryktet spred sig på marknaden om en fotograferande utländsk dam.

Plötsligt stod en barsk estnisk kvinna framför mig som myndigt förklarade att jag inte fick lov att fotografera alls.

Det var ingen idé att förklara eller säga emot.

Senare i den kombinerade new age- och hälsokostaffären, sa den unga, estniska kvinnan där, att hon också blivit bortkörd, när hon försökt fotografera.

- Det är sovjettidens fel, sa hon, yngre människor är mycket friare här.

Javisst, förstår jag det.

I Estland finns det fortfarande karameller.

Riktiga karameller.

Inte sådant där lösviktsgodis gjort av socker och nedsmälta koklövar, som vi har i Sverige.

Nej, riktiga karameller som fanns förr.

Sådana med papper på i påsar.

Hårda.

Eller hårda med fyllning.

Vinbär

Havtorn

Hallon

Mint

Eller varför inte de kolasmakande karamellerna med mjölkfyllning från Ukraina, som jag hittade i affären i går.

Den estniska chokladen av märket Kalev är heller inte dum.

Vad sägs om mörk choklad med körsbärsbitar

Eller vit choklad med blåbär.

Mörk choklad fylld med Vana Tallin, skulle nog också gå att få ner. 

- Understället är kvinnans bästa vän i Baltikum, sa Dottern.

Alla har varnat mig för att det ska bli kallt här - både ute och inne.

Men jag fryser inte alls.

Det är nödvändigt hemma i huset i Byn, trots att vi har varmast inne av alla vi känner där. De bastanta ryska elementet i mitt rum håller hög värme, trots modern termostat.

Ute blåser det snålt, ungefär som hemma i Världens Ände.

Luften är sig lik över Östersjön. 

Glöm inte bort Tant Taggs bilddagbok.

Tant har fotograferings-fest. 

Den stora mängden bilder från kurorten i Estland, gör att uppladdningstakten inte är helt i fas med realtid.

Men det blir lite bilder då och då. 

Vad gör man på kvällarna på estnisk kurort?

Ja, svenskarna hänger i baren.

Finländarna går i bastun.

Sedan är det underhållning.

Igår var det finsk allsång.

Ikväll dans till finsk dansmusik.

På fredag är det estnisk variteé