Senaste inläggen

Av Tant Tagg - 7 maj 2008 19:33


I Burma behöver omkring 1½ miljon människor akut hjälp, efter naturkatastrofen som dragit fram över landet och speciellt i de södra delarna. Människor har varken mat, vatten eller skydd.

Hur många som har dött verkar ingen riktigt veta.


Naturligtvis kan man inte säga som man sa till barn på 70-talet:

-Ät upp din mat och tänk på Barnen i Biafra

Men jag kan inte låta bli att tänka på hur futtigt det är när Sjukvårdsdirektören på Lasarettet i Ankdammen är så djupt bekymrad över utifall strejken blir långvarig.  Då blir det samhällsfarligt och hon menar att man kan riskera människors liv om strejken får fortgå.


Jag har svårt att tro att någon kommer att dö i Sverige för att sjuksköterskorna strejkar. Det jag förskräcks över är vårt enorma behov av säkerhet och trygghet i både förutsägbara och oförutsedda situationer.

Vi vill ha både livrem och hängslen på samma gång, så att säga.


I många andra länder är tryggheten inte självklar.

I jämförelse med en långvarig sjuksköterskestrejk  är situationen i Burma verkligen farlig.

Här är vi bara bortskämda.

Av Tant Tagg - 5 maj 2008 21:53


Jag har verkligen mycket stor förståelse för att sjuksköterskorna  går ut i strejk för bättre lön. Jag har också stor förståelse för att det kan innebära en extra belastning på primärvården.

Jag är faktiskt både tålmodig och lojal.


Men


Jag  vill inte först ringa till en röstbrevlåda för att få en telefontid , för att blir uppringd av en stressad sköterska flera timmar senare, för att kunna få en telefontid till min doktor om flera dagar. Och som inte låter mig tala till punkt, vilket innebär att varken hon eller jag förstår vad vi talar om.


Jag kan höra att hon tänker att hon talar med ännu en komplett idiot, som inte begriper någonting.  Hon klarar faktiskt av att inte få ett utbrott.

Jag känner mig naturligtvis som om jag var en komplett idiot som belastar sjukvården med mina triviala problem.


Till detta en ringande akuttelefon i bakgrunden, som gör att jag hör att distriktssköterskan gör sitt yttersta för att behärska sig  att inte bryta samman över att ha en besvärlig tant i den ena telefonen och en kris i den andra.


Måtte de bara ha haft en dålig dag idag på min vårdcentral


Av Tant Tagg - 2 maj 2008 11:14


Nu åker jag  och Maken och hälsar på Dottern och tittar på teater

Av Tant Tagg - 2 maj 2008 10:50


Nu är både Valborg och Första Maj till ända.

För-gät-mig-ej:en är utslagen i trädgården.

Nu är det vår.


I förrgår tändes valborgselden i hamnen, precis som förra året.

Byborna minglade och glodde in i elden.

Precis som vi brukar.

I år var kvällen inte särskilt blå.

Regent hängde i luften.


På Första Maj ringlade demonstrationståget genom Byn.

Traditionsenligt.

Här samsas socialdemokrater, kommunister, syndikalister och miljöaktivister sida vid sida i samma tåg.

Till och med en politisk agnostiker skulle kunna platsa i tåget.


De röda fanorna fladdrade i vinden tillsammans med svenska flaggan.

Solen lyste och himlen var blå.

Som en kliché för hur det Svenska Första Maj firandet ska vara.


I år talade en avdankad gammal sosse från den förra regeringen i Folkets Hus

Han var riktigt i gasen.

Överlycklig, precis som Sören Katt brukar vara.

I publiken syntes även en och annan avdankad statsminister, förutom de lokala förmågorna.


Årets Första Maj-tal inleddes av en ung kvinna som dansade magdans i ett försök att ge sammankomsten en touch av internationell solidaritet.

Dock kändes dansen lite väl malplacerad i sammanhanget.

Antagligen blev ingen i publiken mer internationell eller solidarisk av detta ovanliga inslag i ett Första Maj-tal.


Som varje sommargäst talade sossen sig varm i talarstolen om Världens Ändes unika och rika kultur, om att rädda den nedläggningshotade regionmusikkåren och om Byn som ett mönstersamhälle, då det byggdes upp runt Fabriken på 20-talet. Entusiastiskt kallade han Byn för Nordens Barcelona eftersom syndikalismen hade ett starkt fäste i Byn på den tiden.


Det var tur att han även talade om kollektivtrafiken i Världens Ände.

Han talade också för att fackföreningsrörelsens ställning måste stärkas 

Annars hade det blivit lite väl överlyckligt och gulligt.


Men inte ett ord sas om de strejkande sjuksköterskorna.

Det är däremot pinsamt.

Av Tant Tagg - 30 april 2008 10:22


Igår var Gud god mot oss.

Solen sken.

Himlen var blå.

Sören Katt sprang och jagade citronfjärilar

Fåglarna kvittrade.

Varma vindar

Idyllen var total.


Ifjol så här års trodde jag att Gud skämtade med oss.

Då var det kallt, surt och eländigt och våren ville inte komma loss.


Konstigt att våren är en tid som alltid förvånar.

Av Tant Tagg - 28 april 2008 07:59


I går kväll övertalade Sören Katt mig att få lov att vara ute hela natten med de stora katterna.

Han tittade allvarligt på mig och pep och pep.

Sören Katt jamar inte, han piper.


Tillslut kunde jag inte stå emot.

Jag gick upp ur sängen och släppte ut honom i natten med förmaningar om att vara försiktig och akta sig för räven och den Svarta Grannen och inte göra något dumt.


Redan i lördagsnatt hade Singoalla och Sören något slags lördagsparty här ute runt husen. De satt mitt på vägen under gatlyktan och såg oskyldiga ut eller for runt som skott i trädgårdarna.

Maken hade svårt att fånga in honom när det var dags att sova.

Vi insåg att kvällen för den första utenatten nu strax skulle inträffa.


Jodå, jag sov lite oroligt i natt, som alla tonårsföräldrar, när deras  tonåringar är ute och rumlar om nätterna. Eller också berodde det på att jag hade så förbannat ont i min gamla kropp.


Han satt ute på trappan, när Maken skulle hämta in morgonblaskan i morse.

Fullständigt överlycklig.

Nu sover han djupt i duntäcket precis som Klas, katten alltså.

Där kommer han antagligen ligga och tryna långt in på eftermiddagen.

Av Tant Tagg - 27 april 2008 12:36


För ett år sedan skrev jag om grisar på bloggen.


Läs det som en inlaga till mina synpunkter om att oskuldens tid är förbi för människorna på jorden. Eller läs det som en kul anekdot från Makens barndom på landet i Världens Ände.

Av Tant Tagg - 24 april 2008 09:45


Jag läste i gårdagens pappersupplaga av DN om en pojke som mobbats i sin skola i Världens Ände. 


I byskolan hade han en längre tid blivit slagen, skrattad åt, förlöjligad, hotad verbalt och fysiskt och allmänt förnedrad av sina skolkamrater. Tillslut ville pojken inte gå till skolan.

Skolan, som arbetade utifrån den s.k "Farstamodellen" krävde att pojken skulle gå till skolan i allfall. Han fick till och med skriva på ett kontrakt där han förband sig att gå till skolan, trots mobbningen.  


Andra åtgärder var att han skulle hålla sig i närheten av en vuxen på rasterna och att han skulle säga till lärarna om någon slog honom. Samt fick lov att ha mobiltelefon, så att han kunde ringa till sin mamma när han ville. 


Tillslut ville pojken inte leva längre.

Då förbjöd hans mamma honom att gå till skolan.

Hon såg också till att han fick byta till en annan och större skola.

Mamman anmälde Barn- och utbildningsförvaltningen för Barnombudsmannen (Bo). 


Bo menade att skolan brustit i sitt handhavande av fallet. De ansåg att skolan lagt över ansvaret för mobbningen på pojken, bland annat genom att förbinda honom med ett kontrakt att gå till skolan.

Det är en kränkande handling.

Barn- och utbildningsförvaltningen blev dömda att betala en relativt kännbar summa pengar i skadestånd. Men Barn- och utbildningsförvaltningen anser att de gjort vad de kunnat för att förhindra mobbningen och överklagar domen till Tingsrätten. 


Vad kan man äga om detta? 


Personligen anser jag att det är fegt och skamligt av vuxenvärlden att skylla ifrån sig och inte vilja rätta sig efter kritiken från Bo.

Jag menar att här brister det i empati.

Skolan har inte heller tagit pojkens perspektiv.

Det är kränkande att skriva kontrakt om att gå till skolan. Det är även oerhört fantasilöst att begära av ett mobbat barn att han också ska agera angivare. 


Här kan man verkligen tala om makt och ickemakt. 


Vilken vuxen, en lärare till exempel, skulle acceptera att skriva kontrakt med sin rektor om att gå till arbetet och inte sjukskriva sig, hur uselt man än mår, av att man blir illa behandlad, eller till och med slagen, av sina arbetskamrater?  Sedan ska han eller hon också ta sitt ansvar och skvallra på sina kollegor, när man redan är i underläge.

Nej, ingen!  


Det hjälper inte att försvara sig med att man använt ett arbetssätt eller en vedertagen modell för att förhindra mobbningen.

Det måste väl ändå vara resultatet som räknas? 


Skäms på er i Barn- och utbildningsförvaltningen i Världens Ände!

Det här är pinsamt!                                


Idag går alltså pojken i en annan skola.

Där är han inte mobbad.

Även barn har rätt till upprättelse. 


Presentation

Omröstning

Vad ska Tant Taggs blogg handla om i framtiden?
 Trädgårdsarbete
 Gnäll
 Kommunalpolitik
 Matlagning
 Sören Katt
 Orättvisor i världen
 Dagbok
 Feminism
 Litteratur
 Precis som förut
 Sjukdom och elände
 Kritisk granskning av den för tillfället sittande regeringen
 Fotografering
 Andlighet
 Ovärldsanalys
 Dikter och poesi

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2008
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards