Människors preferenser är olika.

Inte bara människor emellan.

Även olika kulturers preferenser skiljer sig en hel del åt.

Det upptäckte jag i kväll.

Jag är ju numera tillfälligt bosatt på hotell i Stockholm.

Mitt hotell är faktiskt ett designhotell med mycket personlig karaktär.

Mättade färger.

Minimalistiskt.

Antikviteter.

Trägolv med breda golvplankor

Guld i både gardiner och på tavelramar

Grekisk svart marmor på badrumsväggarna.

De råa tegelväggarna framknackde.

Avlutade och omålade dörrar och fönsterkarmar.

Ikväll gick jag ner i hotellobbyn för att dricka lite te.

Vid kaffemaskinen, där tevattnet fanns, kom jag i samspråk med en en liten kort och bred herre med asisatiskt utseende.

Maskinen fungerade inte.

Det är ju en omisskänligt anledning att komma i kontakt med främlingar, eller hur?

Det var bara mannen vid maskinen som kunde engelska.

Och engelskan var rätt begränsad, skulle man kunna säga.

Jag övergick till "dadda-engelska".

Då brukar det alltid gå bra .

Jag kan vara ganksa påflugen ibland och frågade varifrån de kom. 

- Gissa, sa den lille asiaten.

- Kineser eller koreaner, sa jag.

Alla tre började skratta högljutt och tala på sitt obegripliga språk

- Inte japaner, sa jag.

- Varför tror du att vi är kineser, undrade den lille.

- Ni ser kinesiska ut, sa jag.

Han översatte till de andra.

Stor munterhet uppstod.

De var från Shanghai.

Vi pratade om Stockholms sevärdigheter och den lille kinesen vill jag skulle lära honom hur man uttalar "the queens palace" alltså Drottningholm.

Sedan försökte han lära mig hur man uttalar Sechuan.

Självklart pratade vi om jordbävningen.

Förtroende uppstod så att säga.

-Är det här verkligen ett bra hotell, undrade den lille mannen.

- Jo, det tror jag väl sa jag och förstod inte riktigt.

- Är det billigt, fortsatte han

- Har ingen aning, jag betalar inte själv, men jag tror att det är medeldyrt.

- Jamen varför är alla möbler så gamla och dåliga, trägolv, inga dekorationer, tegel och sten på väggarna?  Är du verkligen säker på att det här är ett bra hotell, sa kinesen som trodde att han kommit till ett sunk-ställe.

Jag förklarade att det här var ett designhotell. Möblerna var antika och att människor här i väst tycker att det här är jättesnyggt och tycker att framknackade tegelväggar och brädgolv är höjden av stil.

Folk tycker att det är speciellt att bo på ett hotell som har en sådan här inredning och design.

Kinesen skakade bekymrat på huvudet och översatte för sina kamrater.

Och de tre kinesiska männen skrattade hjärtligt över vår egendomliga smak.

Dagens garv skulle man kunna säga. 

Allt är sig likt i Huvudstaden.

På Hötorget kostar två tråg med jordgubbar fortfarnde tjugo kronor.

Nu är det bara det att försäjarna försöker locka oss med att nu är det rea på jordgubbarna.

På mitt hotell läser jag Svenska Dagbladet och äter croissanter till frukost.

Jag prövar att leva någonslags konstruerat vardagsliv med arbete och boende i Huvudstaden, för att Försäkringskassan vill veta om jag är en arbetsför människa.

Ja, det är ju inte Försäkringskassan som vill veta.

Det är egentligen regeringen som som gett dom i uppdrag att ta reda på det.

Det är Anders som står för fiolerna.

Gissa om detta kostar skjortan. 

Socialministrern ha fått krypa till korset och erkänna att denna  landsomfattande utredning av de långtidssjukskrivna har visat att folk var mindre arbetsföra än vad de trodde.

På Försäkringskassan får man numera inte säga sjuk, utan man talar om arbetsförmåga. 

Det har regeringen bestämt.

Det visade sig alltså finnas fler med arbetsoförmåga än man väntat sig. 

Tanken kanske bara var att de vill skilja agnarna från vetet och hitta alla som fuskar. Och det var tydligen inte så många som fuskade och simulerade inför alla intygsskrivande doktorer att de var sjuka. 

De sjuka kan ju inte vägra.

De måste finna sig i detta.

Förmynderi skulle man kunna säga utan att ljuga.

Själv tror jag att en sådan här utredning bara kan gynna mig.

Så är det nog för fler än mig, helt uppenbart. 

Min arbetsförmåga utreds ju av en oberoende och neutral part med hög kompetens på sina områden.

Det kan ju knappast Försäkringskassan och deras förtroendeläkare stoltsera

med. 

Klimatsmart är ordet för dagen.

En del kräks när man säger klimatsmart.

Det gör jag också snart.

I gratistidningen City.nu läste jag häromdagen hur man bäst reser på det klimatsmartaste sättet. Att ta någon av snabbfärjorna till Världens Ände är inte klimatsmart. - Ta flyget istället, skriver tidningen.

Jag andas ut av lättnad, som så ofta får dåligt samvete för att jag flyger så ofta jag kan. Det är en dödssynd att flyga nu för tiden.

Jag flyger så ofta jag får tag i en billig biljett. Att den kostar 100% mer än min rabatterade biljett på Ångbåtsbolaget med snabbfärjorna, kan jag ta.

Jag slipper nämligen komma till Ankdammen tio - tjugo minuter efter midnatt, bli upphämtad med bil av en trött Make, som jag tvingat att köra fem mil för att hämta mig och fem mil hem med mig, eftersom kollektivtrafiken inte alltid går. Om den går så måste Maken ändå hämta mig med bil omkring 01.30 på natten vid busshållplatsen.

När snabbfärjorna kom, reducerades restiden med två timmar.

Det är verkligen skillnad att resa tre timmar mot fem.

Men innan snabbfärjorna introducerades, kunde man resa på natten.

Då fick man ligga i sin hytt och sova.

Visserligen inte hur länge som helst. Färjan var framme i ottan.

Nu är det gamla långsamfärjorna med hytter ett minne blott för medborgarna i Världens Ände.

De sena snabbfärjorna lanserades med att det var en välgärning för medborgarna att kunna få sova i sin egen säng, istället för i sin hytt på båten.  Någon alternativ tur med färjan när man reser hem till Världens Ände finns inte.

Många medborgare jublade.

Men det var främst medborgarna i Ankdammen.

Medborgarna som bor i marginalen var inte lika entusiastiska.

När de nya stora snabbfärjorna kom hade ännu inte ordet klimatsmart uppfunnits. Då var det ingen som ifrågasatte varför båtarna alltid står och puttrar ut dieselavgaser när de ligger vid kaj. Inte heller var det någon som tänkte på de koldioxidutsläpp som gjordes över Östersjön när de susade fram i 25 knop och mer.

För att avleda uppmärksamheten från detta har nu Ångbåtsbolagets styrelse beslutat på årets bolagsstämma  att ingen vinst ska delas ut  i år till aktieägarna.

Så blir det.

Vinsten ska nämligen gå till att utveckla färjor som går på biogas.

Frågan är bara när.

Om fem?

Tio?

Eller tjugo år?

Så säger man, för att framstå som klimatsmarta.

Själv fortsätter jag att ta flyget, i stället för att bli snuvad på fyra timmars sömn, när jag ska resa hem till Världens Ände.

Hur jag än gör är jag inte klimatsmart.

Utanför det blå Konserhuset sitter en man med asiatiskt utseende på knä och tigger. På det gamla klassiska PUB kan man köpa second-hand som numera kallas vintage och kostar lika mycket som nytt.

Vart är Sverige påväg?

Sören Katt är klimatsmart.

Han gick in tidigt i kväll.

Sommarvärmen har förvandlats till isvindar.

Här blåser det ordentligt.

Inga dansade myggor att jaga.

Sören bråkade med golvlampan en stund.

Sedan gick han och la sig i karmstolen på lammskinnet.

En av gamle Klas, katten alltså, sovställen.

Där sussar också Sören rätt ofta.

Själv är jag matt efter en migrändag.

Väderomslag och blåst är min fasa.

I morgon reser jag till Huvudstaden för att påbörja en tre veckor lång utredning och bedömning av min arbetsförmåga.

Det är Anders Borg som betalar.

Vi som inte köpte etanolbil förra året straffas å det bestämdaste av Miljöminister Carlgren.

Bensinpriset höjs varje dag och det gör även dieseln.

Etanolen däremot blir bara billigare och billigare.

Sedan spelar det ingen roll att man upptäckt att etanol också sprider olämplig avgas, som bidrar till mänsklighetens undergång. En modern dieselbil må ha en aldrig så modern motor som lämnar minimalt med avgaser eller dra minimalt med drivmedel. Dessa berstraffas  otroligt nog av höga skatter. Till och med högre än gamla dieselbilar som lämnar mer avgaser efter sig och drar mera olja.

Klimatsmart var ordet.

Jag läste ett kåseri om detta bak-och-fram-tänkande  i en blaska:

 Är du energismart?

Miljökrisen ska tas på allvar. Många oroar sig för den globala uppvärmningen. Men vem tror att de politiker, oavsett färg, som lägger pannan i djupa, bekymrade veck och höjer skatten på el och drivmedel egentligen bryr sig om miljön?
   Viktigare är nog att dra in skattemedel så att de med högst lön och störst förmögenhet får behålla så mycket mer att konsumera för.
   Själva bor de i bostadsrätter i Stockholms innerstad, de har aldrig funderat på att även deras uppvärmning tar energi.
   Fast något, utöver ohemult höga löner, traktamenten och flyg- och taxitransporter har man väl rätt att begära, när man tillhör politikerkasten.
   Men hur står det till hemma hos oss vanliga dödliga?
   Vi som köper etanolbilar som skapar hungerkravaller i omvärlden, drar ned temperaturen så att mögel och tuberkulos frodas och väntar på tåg och bussar som inte ens är påtänkta att hitta ut till oss på landsbygden?
   Jo, för att trösta oss köper vi lyxvaror och bygger lyxhus. Det finns ju saker man måste unna sig, allt enligt reklamen.
   Men är det smart att skaffa en platt-tv som drar mer energi än den gamla tjocka? För att inte tala om hur energismart det är att kassera den fullt fungerande gamla tjockisen? (Tv:n alltså, inte mannen i huset.)
   Och sen till det värsta:
   Varför byta ut det fullt fungerande gamla köket, snickrat på plats, mot ett nytt, sämre fast glassigare, utrustat med allehanda elektriska apparater och onödiga, infällda lampor överallt. Svenskarna har de största köken i Europa men i dessa lagas det minst mat, vilket i och för sig spar energi.
   Och sedan - ryyyys - är det badrummet. Att spara energi rimmar dåligt med jättelika bubbelbadkar med inbyggda pumpar och elslingor som håller det energislukande varmvattnet fortsatt varmt. Inte heller är det energisnålt med massageduschpaneler som lockar till energislukande långduschar.
   Men det heter ju inte badrum. Spa kallas det.
   Så man silar myggor och sväljer kameler i den heliga konsumtionens namn.
   Men det är väl inte så lätt att stå emot de huspornografiska tidningar som gratis kommer i brevlådan (gratis för oss - kostsamt för miljön) med jämna mellanrum.
   Dessa publikationer är för dagens villaägare fullt jämförbara med fula gubbars snusktidningar. Det är bara objekten man dreglar över som skiljer sig åt. Fy f-n.

Kul skrivet , tycker jag

Det gäller att tänka lite.

Maken och jag kom på att det är Pingstafton idag vid frukosten.

Det har blivit helt fel.

Jag menar att man glömmer bort att det är Pingst.

Annandag pingst har försvunnit som helgdag i almanackan.

Ingen vill gifta sig i Pingst längre.

Man glömmer ju bort att ryckas hän.

För det här är ju hänryckningens tid.

Förut fanns det anledning till att stanna upp i tillvaron.

Då var alla arbetande människor lediga i tre dagar.

Det var bättre förr.

Men Sören Katt glömmer inte bort att ryckas hän.

Han har jättekul

Han jagar myggor och fångar flugor.

Faktum är att han äter upp dom också.

Som smågodis ungefär.

Man skulle vara katt.

Titta på Tant Taggs nya glasögon eller följ med och se Kvinnornas Decamerone som visades under den gångna helgen.

Allt finns uppladdat på Tant Taggs Bilddagbok