För att ingen ska tro att Maken också blivit spattig med sina vita sniglar, finns de dokumenterade på Tants bilddagbok. Närmare bestämt den 14 juli.

Sören Katt blir definitivt spattig av sommar.

Att han var en duktig jägare och klättrare vet vi ju.

Med förtjusning sitter han fyra meter upp på taket på taket en fågelholk i en av grannens tallar.

Eller jagar ekorrar högst upp i en talltopp.

På marken fångar han sländor och tuggar i sig.

Som om det vore smågodis.

Inte har Sören tid med oss, inte.

Han har bara tid med sin vapenbroder Singoalla.

När de inte brottas ligger de i kattmyntan och drogar sig, helt utslagna.

Man kan undra vad man ska ha husdjur till?

Förra året trodde jag Maken fått tomtar på loftet, när han sa att vi hade vita skogssniglar i Kompostträdgården.

Men han övertygade mig att han hade sinnet i behåll och visade mig en vit tjock skogssnigel av samma modell som de vanliga svarta.

En del av sniglarna har en svart ål på ryggen.

Ungefär som en fjordhäst.

Jag upptäckte häromdagen att någon äter på bladpersiljan.

I år är det är gott om tvestjärtar.

Jag trodde att jag hade förövarna och planerade att göra en tvestjärtsfälla.

Men så hittade jag en sådan där fjordhäst-snigel bland persiljan.

Eureka!!!

Normalt så håller våra albinosniglar till i Kompostträdgården.

Där kan de ju hållas.

Det gör ju ingenting.

Men nu har de börjat söka föda i trädgården.

Det är nog lite torrt i år.

Då kan det krävas en längre utflykt för att hitta maten även för en vit svart skogssnigel.

Istället för att döda sniglar, som ju tycks vara en populär sysselsättning i det övriga riket, ägnade Maken kvällen åt att kasta vita sniglar så långt det gick in i skogen.

Det tar ju längre tid för sniglarna att krypa tillbaka till trädgården då.

Det är hans teori.

Han blev trött i kastarmen och bytte till och med arm. 

Det var många sniglar.

Han fick stå där en stund.

Nu är det sommar på riktigt.

Politikercirkusen är över.

Bratsen drar bakfulla vidare.

Fruntimmersveckan är här.

Nu är det fullt igen!

Fullt på Bageriet.

I Ankdammen är det fullt överallt.

Det är för mycket bilar överallt.

Det finns inte parkeringsplatser till alla. Maken kom hem i fredags, efter att ha handlat mat i Ankdammen och sa att han vägrade att åka runt och leta parkering igen. Nästa gång åker han till något av Samhällena och handlar efter jobbet.

I gårdagens lokalblaska kunde man läsa i ett reportage om den alltmer kaotiska parkeringssituationen i Ankdammen. Nu funderar Tekniska Förvaltningen på att man ska införa satelitparkeringar så som man gjort i en del andra turiststäder i Sverige. Man hade tänkt sig ett par parkeringar i utkanten av Ankdammen. Sedan skulle det gå lokalbussar var tionde till var trettionde minut, beroende på tiden på dygnet, in till Världsarvet.

I Världens Ände regerar Alliansen. Vid det förra valet fick Tekniska Nämnden en ny ordförande. Han var redan innan valsegern gruppledare i det borgerliga blocket i nämnden. Redan då var han också rätt ointresserad av kollektivtrafik. 

Det vet jag,med femton års erfarenhet som lobbyist.

Rent ut sagt, redan då hade han en korkad inställning till kollektivtrafikfrågor.

Han och hans alliansvänner har under året som gått dragit ner på kollektivtrafiken.

Det handlar om att spara.

De har tagit bort turer som de anser att det inte finns något behov av.

Tekniska nämndens ordförande har samma politiska färg som Maud. Hon som brandtalade sig varm om klimatfrågor i Almedalen i veckan som gick. Bl.a talade hon om att kollektivtrafikåkandet skulle gynnas. Arbetsgivare skulle t.ex. få göra avdrag för att deras anställda skulle kunna få subventioner att kunna åka kollektivt till jobbet.

Frågan är hur den centerpartistiske ordföranden i Världens Ände har tänkt sig att få ihop det där, längre fram när partikamraterna kommer att proklamera bussåkande i Sverige?

När det gäller satelitparkeringar skulle det inte vara överraskande med ett korkat uttalande från honom i stil med att det räcker med att bussar från satelitparkeringarna inte går oftare än var trettionde minut, för något annat behov finns det inte.

Då skulle de flesta fortsätta att leta parkeringsplats i Ankdammen, tippar jag.

Maken påpekade att jag har fel, angående att KD skulle vara det enda parti som inte tror på att tiga ihjäl Sverigedemokraterna.

Rätt ska ju vara rätt.

För en tid sedan gick Mona Sahlin ut i debatt med dem om integrationspolitiken. Ännu längre tillbaka gick Lars Leijonborg och Folkpartiet ut med att öppet kritisera dem.

Det fick Leijonborg skit för av sina blockvänner.

Men sedan var det tyst.

Inget annat politiskt parti har sagt ett knyst om Sverigedemokraterna sedan dess.

Nu har de vaknat.
Idag har resten av gänget i politiken gått ut med att de stöder Göran Hägglunds uppfattning, så som han talade i Almedalen.

Inte en dag för tidigt.

Förmodligen det mest förnuftiga, som har uppstått ur det politiska gyckelspelet i Ankdammen det här året 

Nej inget är nytt under solen.

Allt upprepar sig.

Även det politiska spektakel som försegår i Ankdammen denna vecka.

Förra året roade jag mig med att försöka återge de politiska talen genom att bevaka Lokalblaskan.

I år gitter jag inte ens.

Även i år torgförs politiska värderingar med hjälp av karameller och gratissprit. Lobbyisterna har sin givna plats.

Gratisprylarna som delas ut från både politiska partier, intresseorganisationer och fackförbund har blivit årets mesta samlarobjekt.

Du kan fylla en kasse från Almedalen upp till Donners Plats.

Igår talade KD.

Mycket ska man säga om KD, men det är det enda politiska partiet som anser att man inte ska tiga ihjäl Sverigedemokraterna.

Jag tror att Göran Hägglund har rätt.

Han säger att Sverigedemokraterna har tydliga främlingsfientliga drag, att partiet försöker bli salongsfäigt. Det var heller inte länge sedan medlemmar i just det partiet kunde dyka upp på partimöte i naziuniform.

Detta behöver sägas högt.

Sverigedemokraterna ger idag sken av att vara ett parti som värnar om familjen och samhället. Jag menar att det är just där i debatten man måste möta Sverigedemokraterna för att peta hål på fasaden och för att de ska visa sitt rätta ansikte. Att ignorera deras samhällspolitik ger de bara ett fritt spelrum. Det är lätt att förledas.

De flesta andra partier har valt att inte låtsas om Sverigedemokraterna. Det är en olycklig, ja rent av farlig väg att gå.

Där har KD en poäng med att gå i klinch med dem.

Somliga kanske skulle säga, att när KD ligger farligt nära att åka ur riksdagen och Sverigedemokraterna är nära att åka in, är det lätt att kritisera konkurenterna.

Att det bara är retorik.

Så kan det mycket väl vara.

Men Göran Hägglund har trots detta rätt i att det är riskabelt för hela den politiska arenan att tro att Sverigedemokraterna har en grundläggande ideologi som bygger på humanism.

Eller att inte bemöta dem i den politiska debatten och hoppas att det hela går över av sig självt.

Göran Hägglunds tal har varit det hittills mest meningsfulla.

Allt annat har bara varit klimatsmart med politiska visioner och fantasier som antagligen aldrig kommer att genomföras.

LillaQ får en slags vandringspokal av mig - en elefant som skickats ut på resa i Sverige - och världen - kanske. Nu får den stanna i Världens Ände lite längre. Det är ju i allfall semestertider.

Från Östergötland till Världens Ände skickades en elefant till mig. Det är BloggOraklet som sände ut den stackarn på resa ursprungligen.

Det här verkar lite kryptiskt.

Det här är en ny variant på utmaning och kedjebrev på bloggen.

Jag brukar ju vara kallsinning till sådant.

Men nu gick jag på det.

Nu är det meningen att jag ska sända honom vidare också.

Maken sa häromdagen att han hjälpte Sören Katt in så han skulle få sova.

Ja, Sören är i gasen så här på sommaren.

När han hållit igång i över ett dygn, raglar han runt i trädgården.

Han är så trött att han snubblar på sina egna långa ben.

Sören verkar inte begripa att katter behöver sova ibland.

Han jagar fjärilar och sländor.

Äter harkrankar och mygg.

Han har övergått från en diet på blåmesar till tornseglare.

Inte har han tid att sova.

Han är inte frivilligt inomhus.

Singoalla tycker att det är varmt.

Han lägger sig gärna i en buske och vilar på dagarna.

Sparar på energin.

På kvällarna går han in till oss och äter av Sörens mat när Sören är ute på jakt. Han till och med  leker med en av Sörens gamla julnötter, som han hittade i bokhyllan hos oss.

Snart fyller Sören Katt ett år.

Men jag betvivlar att han blir en vuxen katt då.

Äntligen, äntligen är det vindstilla i Världens Ände.

Det finns många fenomen man kan reta sig på här i världen.

Eller företeelser.

Man kan också vara språkpolis och irritera sig över ord och uttryck som plötsligt översvämmar språket. Min vän Författaren och jag har till exempel retat oss på ordet otroligt, som används överallt i alla sammanhang.

Det finns inget som inte är otroligt nu för tiden.

Min teori är att det hänger samman med den elefantsjuka som samhället rent allmänt lider av idag. Allt från pösiga finansministrar till groteskt stora småkakor.

Nu har ännu ett nytt ord smugit sig in i vårt språkbruk.

Eller ska man säga företeelse.

Varje nyhetssändning igår innehöll ett inslag om att sysselsättningen inte har ökat på sistone. Arbetslöshetssiffrorna har stadigt minskat efter det att Alliansen tillträdde i regeringskansliet, men nu har den uppåtgående trenden planat ut.

Istället för att använda ordet arbetslöshet användes konsekvent ordet utanförskap.

Utanförskapet minskar inte längre, sa man i radion.

Utanförskap.

Det låter som om arbetslöshet var ett fenomen, en egen kultur eller ett helt begrepp. 

Alliansen skapade utanförskapsidén till valet.

En slags ideologi.

En sådan tanke bygger ju på att det finns två grupper i samhället; de som får vara med och de som inte får vara med.

Benämns arbetslöshet nu som utanförskap i media, kommer ordet arbetslöshet att sakta glida bort och försvinna ur språkbruket. Nu menar jag inte att ett språk är oföränderligt och statiskt. Över tid förändras ju självklart språket.

Men det är just det som är grejen.

Språket speglar sin egen samtid.

Men frågan är om Alliansen ideologiskt vill skapa ett samhälle med två grupper. Eller om de bara storebrorsaktigt vill klappa de utanförställda på huvudet och bjuda in dem med armbågen?

Tja, den som lever får se.

Så fort det gått.

En vecka efter midsommar är backarna brända och gräsen har blekgula, mogna vippor.

Precis som i slutet av juli.

Plötsligt vart det bara högsommar utan att vi ens märkte det.

Sören Katt rastar Singoalla.

Singoalla, som var spolformad och till och med fet om svansen, har blivit lite mer slimmad.

Det måste vara motionen.

Turisterna är här och har invaderar Bageriet.

Inte ska vi väl missunna dom det goda brödet och den vackra miljön?

Men det är mycket folk.

Jag hänger där i år också och dricker espresso och ser ut som en intressant och intellektuell local.

Allt är i gång.

Nu har det blåst i Världens Ände i flera veckor.

Det tar aldrig slut.

Det har till och med varit kulingvarning.

Under gårdagen var det mer som en tidig höststorm än en högsommardag.

Det stormar på många andra vis också .

Förra veckan kunde man läsa i blaskan att Kommunen har gödslat med pengar i ett utvecklingsprojekt till ingen nytta alls.

Pengarna kom från den dåvarande  näringslivsministern Ulrika Messing.  Dessa statliga pengar skulle användas för utveckling i Världens Ände och andra liknande utposter i riket.

Pengarna satsades här på spelutveckling och interaktiva medier i samarbete med högskolan. Det var också högskolan som gjorde prognoserna för hur många arbetstillfällen detta skulle kunna generera i Väldens Ände. Fyra hundra eller något sådant skulle kunna får arbete genom detta. Det skulle sprida sig som ringar på vattnet.

Samtidigt fanns givetvis en utbildning i spelutveckling på högskolan i Ankdammen.

Det visar sig idag att projektet inte gav ett öre på fickan för Kommunen och medborgarna i Världens Ände. Tillsammans med alla andra medborgare i riket har vi däremot fått betala för att några få skulle få ha lite kul ett tag.

Trodde man på detta egentligen från början?

Tja, idag påstår några projektledare och andra inblandade, att dom inte alls trodde att det var särskilt realistiskt med så många nya jobb.

Man kanske skulle kunna dra till med att säga att de nu skyller ifrån sig.

Idag läser man i samma blaska att Lasarettet ska dra ner på antalet vårdplatser.

Framförallt akuta platser.

Några inom den psykiatriska vården.

En enad Kommunstyrelse tog beslutet. I tidningen kan man läsa hur sjukvårdsdirektören är nöjd över detta förnuftiga beslut. Det är begåvat att sy om kostymen när kostymen är för trång, skulle man kunna säga.

Kanske skulle Ulrika Messings slantar hade  kommit bättre tillpass och generat arbetstillfällen i Världens Ände om Lasarettet, som dragits med alarmerande underskott i åratal, hade fått stålarna?

Man kan ändå leka med tanken.

Det hade kunnat generera hälsa.

I allfall kanske medborgarna kunnat  hålla sig lite friskare.

Totalt sett hade det väl varit en samhällsvinst?

Kanske någon sjuk hade blivit frisk och hade kunnat driva företag eller arbeta någonstans och genererat mer intäkter till Kommunen?

Eller så?

Nej, jag vet.

Näringslivet och den offentliga sektorn går ju inte att jämföra med varandra.

Det blåser i Värden Ände.

Inte bara Esbjörn Svensson och Ingela Agardh har gått bort.

När vi alla kom hem efter midsommarfirandet igår, hade Dotterns lilla hamster gått och lagt sig i hushållspappersfluffet i sitt lilla hus och dött.

Hamstern var en gammal hamster.

Dödsfallet var inte oväntat

Hon hade blivit tuffsig och mager.

Men på midsommaraftons morgon satt hon ändå i sin matskål och käkade frön.

Idag hade vi begravning.

Maken och Sören Katt grävde graven.

Hon fick sin sista vila på vår djurkyrkogård tillsammans med Klas, katten alltså, och Svante, hans bror, och alla marsvin och kaniner.