Senaste inläggen
- Varför tror du vi har skaffat dig? sa Maken till Sören Katt, när Sören tillslut gick med på att komma in.
Sedan gick kisse och la sig och sov i sin korg vid datorn.
Han har inte förstått att han är ett sällskapsdjur.
Vi har en slyngel.
Sören Katt är i tonåren.
Han tänjer på gränserna och vill vara ute längre och längre om kvällarna.
När han var liten kom han lydigt springande när jag ropade in honom om kvällarna.
Nyss var Maken ute och la ett täcke på min varmbänk som blev en kallbänk inför natten.
Sören Katt vägrade att gå in.
Maken försökte faktiskt fånga honom.
Igår kom han inte frivilligt förrän strax före 22.00
Kvällen innan närmare 21.30
Jag står här fånigt på trappan och ropar Sööören med min speciella kattröst utan att han dyker upp. Det är bara en tidsfråga innan han tänker vara ute länge än vad vi orkar hålla oss uppe och kvällarna.
Sedan blir det hela natten.
Singoalla är ute om nätterna.
Men ha när vuxen.
Hur ska man förklara det för Sören Katt?
Än så länge är han liten och dum och kan bli uppäten av räven.
Igår hörde jag på lokalradion en man i turistsvängen tala om hur man skulle kunna göra goodwill för Världen Ände.
Man ska tänka positivt.
Medborgarna i Världens Ände ska alla tänka positivt, tala i positiva ordalag och helst bara säga positiva saker om Världen Ände till utomstående från Fastlandet.
Helst ska man skriva på ett papper där man förbinder sig att vara en positiv representant för ön.
Då kommer turisterna i horder.
Alla blir glada.
Alla vill åka hit.
Vi blir lyckliga.
Och inte skulle denna kampanj kosta ett öre.
Reklam alldeles gratis om vi medborgare tog vårt ansvar och var positiva.
Komiskt förslag, anser jag.
Jag är nog en negativitets-konsult, som bara gnäller över marginaliseringen av landsbygden och alla dumheter politikerna hittar på i Ankdammen.
Jag klagar också över den tok-ekonomi som råder i Världens Ände, där kostsamma skrytbyggen av onödiga kongresshallar går före ekonomiska möjligheter att hålla Lasarettet med läkare, personal och öppet fem dagar i veckan.
Jag är realist, som Maken skulle säga.
Dessutom är jag inte säker på om jag önskar att få bidra till mer turism, i allfall inte genom positiv tänkande.
Jag är helt nöjd med det som är.
Se där.
Här visar jag återigen ett exempel på dessa negativa och framstegsovänliga medborgare som ska tänka positivt.
Jag tar mig för pannan medan jag hoppas att jag slipper förbinda mig att bara tala väl om Världens Ände med utsocknes.
Ja, här ska det cyklas!
En ny cykel var precis vad jag behövde.
Lever man här ute i marginalen har man långt till bussen, fast den borde kunna vara nära.
När man cyklar genom Byn eller på väg till bussen får man vara med om mycket.
Idag till exempel, skrämde jag upp ett hel gäng med grågäss
som lyfte, tunga som B52:or, från den där åkern upp en bit efter vägen, där tranorna stod och hängde härom morgonen.
Längre fram i Dalen hörde jag inte bara bläcku, utan jag såg den också.
Vinglig flygteknik och med exotisk grå-vit-svarta färgfält.
Man hinner upptäcka våren på till bussen, helt enkelt.
De sista dagarna har det varit regn, blåst eller isvind
eller allt på samma gång
Våren är ett faktum, fast man inte tror det.
Det är ett straff att leva i Världens Ände under våren.
Då är det kallt här.
I Ankdammen hörde jag det oartikulerade och förfärliga
skriket från strandskator i förrgår. Det är också ett av naturens trots mot den årstidsförskjutning som vi numera lever med.
Strandskatan själv har fått fnatt eftersom den numera är en stadsfågel, som bygger bo på hustaken, istället för att promenera i maderna längs stränderna.
Dessutom skränar de värre än kajflockarna.
Kajorna, de har flyttat ut på landet istället och skränar där.
Till Byn t.ex
Ur led är tiden!
Leve våren!
Jag har fått en födelsedagspresent av den gamla Mamman och den gamla Pappan.
3½ månad för tidigt.
Det är inte så att de är glömska av sig.
Nej, de hade bara sett en fin cykel till extrapris just nu.
Varför inte titta i Bilddagboken och se den på bild?
Vissa har kort minne.
Till exempel jag.
Här i huset lagade Kockan Janssons Frestelse i påskas som om inget hade hänt.
Trädgården kallar dessa dagar.
I höstas påbörjade jag ombyggnaden i trädgården.
Maken och jag fick ny jord av Märtagreta och Bonden, som de grävt bort från sin gamla syrenhäck som fick stryka på foten, för att få in mera ljus och luft och solnedgångar i deras trädgård.
I den plantering som vi la jorden, började det tidigt komma upp grässtrån. Vid första anblicken såg ut att vara kvickrot.
Sedan upptäckte jag att det var en lökväxt.
Sedan började lökväxten att blomma blått.
Det var Märtagretas vårstjärnor som följt med hit till Byn.
Tack för dom Märtagreta och nästanmaken Bonden!
Igår jagade den svarta Svartis, som har kulorna kvar, Singoalla, när vi kom hem från Handelsträdgården igår.
Singoalla sprang raka vägen hem till sin mamma.
Han satte sig i säkerhet på trappräcket.
Ingen var hemma hos Singoalla, men jag kände på dörren.
Den var olåst.
Singoalla sprang genast in i tryggheten.
Sören Katt hade nog åsett dramat.
Han var spattig och upphetsad.
Svartis låter Sören vara.
Kanske har han amnesti för att Svartis var Klas, katten alltså, underhuggare förr.
Men Svartis har alltid läxat upp Singoalla.
Senare på eftermiddagen såg jag en främmande katt i grannskapet.
Fortfarande utkämpas det strider om tronen i Byn.
Att dom inte ger sig!
Elaka Tanten är kastrerad och hennes dotter är redan med barn.
Här finns inget att hämta.
Sören Katt vill inte gå in om kvällarna längre.
Vi får lura in honom med list och snabbhet.
Jag vill inte att han ska vara ute och se på gatuvåldet om nätterna.
Det är han ännu för ung för.
Han kan ju hamna i gängslagsmål.
Sören kan nöja sig med att brottas med Singoalla på dagarna.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
|||
8 |
9 |
10 |
11 |
12 |
13 |
14 |
|||
15 |
16 |
17 |
18 |
19 |
20 |
21 |
|||
22 |
23 |
24 | 25 |
26 |
27 |
28 |
|||
29 |
30 |
31 |
|||||||
|