Sören Katt blir definitivt spattig av sommar.

Att han var en duktig jägare och klättrare vet vi ju.

Med förtjusning sitter han fyra meter upp på taket på taket en fågelholk i en av grannens tallar.

Eller jagar ekorrar högst upp i en talltopp.

På marken fångar han sländor och tuggar i sig.

Som om det vore smågodis.

Inte har Sören tid med oss, inte.

Han har bara tid med sin vapenbroder Singoalla.

När de inte brottas ligger de i kattmyntan och drogar sig, helt utslagna.

Man kan undra vad man ska ha husdjur till?

Förra året trodde jag Maken fått tomtar på loftet, när han sa att vi hade vita skogssniglar i Kompostträdgården.

Men han övertygade mig att han hade sinnet i behåll och visade mig en vit tjock skogssnigel av samma modell som de vanliga svarta.

En del av sniglarna har en svart ål på ryggen.

Ungefär som en fjordhäst.

Jag upptäckte häromdagen att någon äter på bladpersiljan.

I år är det är gott om tvestjärtar.

Jag trodde att jag hade förövarna och planerade att göra en tvestjärtsfälla.

Men så hittade jag en sådan där fjordhäst-snigel bland persiljan.

Eureka!!!

Normalt så håller våra albinosniglar till i Kompostträdgården.

Där kan de ju hållas.

Det gör ju ingenting.

Men nu har de börjat söka föda i trädgården.

Det är nog lite torrt i år.

Då kan det krävas en längre utflykt för att hitta maten även för en vit svart skogssnigel.

Istället för att döda sniglar, som ju tycks vara en populär sysselsättning i det övriga riket, ägnade Maken kvällen åt att kasta vita sniglar så långt det gick in i skogen.

Det tar ju längre tid för sniglarna att krypa tillbaka till trädgården då.

Det är hans teori.

Han blev trött i kastarmen och bytte till och med arm. 

Det var många sniglar.

Han fick stå där en stund.

Nu är det sommar på riktigt.

Politikercirkusen är över.

Bratsen drar bakfulla vidare.

Fruntimmersveckan är här.

Nu är det fullt igen!

Fullt på Bageriet.

I Ankdammen är det fullt överallt.

Det är för mycket bilar överallt.

Det finns inte parkeringsplatser till alla. Maken kom hem i fredags, efter att ha handlat mat i Ankdammen och sa att han vägrade att åka runt och leta parkering igen. Nästa gång åker han till något av Samhällena och handlar efter jobbet.

I gårdagens lokalblaska kunde man läsa i ett reportage om den alltmer kaotiska parkeringssituationen i Ankdammen. Nu funderar Tekniska Förvaltningen på att man ska införa satelitparkeringar så som man gjort i en del andra turiststäder i Sverige. Man hade tänkt sig ett par parkeringar i utkanten av Ankdammen. Sedan skulle det gå lokalbussar var tionde till var trettionde minut, beroende på tiden på dygnet, in till Världsarvet.

I Världens Ände regerar Alliansen. Vid det förra valet fick Tekniska Nämnden en ny ordförande. Han var redan innan valsegern gruppledare i det borgerliga blocket i nämnden. Redan då var han också rätt ointresserad av kollektivtrafik. 

Det vet jag,med femton års erfarenhet som lobbyist.

Rent ut sagt, redan då hade han en korkad inställning till kollektivtrafikfrågor.

Han och hans alliansvänner har under året som gått dragit ner på kollektivtrafiken.

Det handlar om att spara.

De har tagit bort turer som de anser att det inte finns något behov av.

Tekniska nämndens ordförande har samma politiska färg som Maud. Hon som brandtalade sig varm om klimatfrågor i Almedalen i veckan som gick. Bl.a talade hon om att kollektivtrafikåkandet skulle gynnas. Arbetsgivare skulle t.ex få göra avdrag för att deras anställda skulle kunna få subventioner att kunna åka kollektivt till jobbet.

Frågan är hur den centerpartistiske ordföranden i Världens Ände har tänkt sig att få ihop det där, längre fram när partikamraterna kommer att proklamera bussåkande i Sverige?

När det gäller satelitparkeringar skulle det inte vara överraskande med ett korkat uttalande från honom i stil med att det räcker med att bussar från satelitparkeringarna inte går oftare än var trettionde minut, för något annat behov finns det inte.

Då skulle de flesta fortsätta att leta parkeringsplats i Ankdammen, tippar jag.

Maken påpekade att jag har fel, angående att KD skulle vara det enda parti som inte tror på att tiga ihjäl Sverigedemokraterna.

Rätt ska ju vara rätt.

För en tid sedan gick Mona Sahlin ut i debatt med dem om integrationspolitiken. Ännu längre tillbaka gick Lars Leijonborg och Folkpartiet ut med att öppet kritisera dem.

Det fick Leijonborg skit för av sina blockvänner.

Men sedan var det tyst.

Inget annat politiskt parti har sagt ett knyst om Sverigedemokraterna sedan dess.

Nu har de vaknat.
Idag har resten av gänget i politiken gått ut med att de stöder Göran Hägglunds uppfattning, så som han talade i Almedalen.

Inte en dag för tidigt.

Förmodligen det mest förnuftiga, som har uppstått ur det politiska gyckelspelet i Ankdammen det här året 

Nej inget är nytt under solen.

Allt upprepar sig.

Även det politiska spektakel som försegår i Ankdammen denna vecka.

Förra året roade jag mig med att försöka återge de politiska talen genom att bevaka Lokalblaskan.

I år gitter jag inte ens.

Även i år torgförs politiska värderingar med hjälp av karameller och gratissprit. Lobbyisterna har sin givna plats.

Gratisprylarna som delas ut från både politiska partier, intresseorganisationer och fackförbund har blivit årets mesta samlarobjekt.

Du kan fylla en kasse från Almedalen upp till Donners Plats.

Igår talade KD.

Mycket ska man säga om KD, men det är det enda politiska partiet som anser att man inte ska tiga ihjäl Sverigedemokraterna.

Jag tror att Göran Hägglund har rätt.

Han säger att Sverigedemokraterna har tydliga främlingsfientliga drag, att partiet försöker bli salongsfäigt. Det var heller inte länge sedan medlemmar i just det partiet kunde dyka upp på partimöte i naziuniform.

Detta behöver sägas högt.

Sverigedemokraterna ger idag sken av att vara ett parti som värnar om familjen och samhället. Jag menar att det är just där i debatten man måste möta Sverigedemokraterna för att peta hål på fasaden och för att de ska visa sitt rätta ansikte. Att ignorera deras samhällspolitik ger de bara ett fritt spelrum. Det är lätt att förledas.

De flesta andra partier har valt att inte låtsas om Sverigedemokraterna. Det är en olycklig, ja rent av farlig väg att gå.

Där har KD en poäng med att gå i klinch med dem.

Somliga kanske skulle säga, att när KD ligger farligt nära att åka ur riksdagen och Sverigedemokraterna är nära att åka in, är det lätt att kritisera konkurenterna.

Att det bara är retorik.

Så kan det mycket väl vara.

Men Göran Hägglund har trots detta rätt i att det är riskabelt för hela den politiska arenan att tro att Sverigedemokraterna har en grundläggande ideologi som bygger på humanism.

Eller att inte bemöta dem i den politiska debatten och hoppas att det hela går över av sig självt.

Göran Hägglunds tal har varit det hittills mest meningsfulla.

Allt annat har bara varit klimatsmart med politiska visioner och fantasier som antagligen aldrig kommer att genomföras.

LillaQ får en slags vandringspokal av mig - en elefant som skickats ut på resa i Sverige - och världen - kanske. Nu får den stanna i Världens Ände lite längre. Det är ju i allfall semestertider.

Från Östergötland till Världens Ände skickades en elefant till mig. Det är BloggOraklet som sände ut den stackarn på resa ursprungligen.

Det här verkar lite kryptiskt.

Det här är en ny variant på utmaning och kedjebrev på bloggen.

Jag brukar ju vara kallsinning till sådant.

Men nu gick jag på det.

Nu är det meningen att jag ska sända honom vidare också.