För ett år sedan var jag på begravning.

Det var en av Makens morbröder som begravdes.

I det inlägget berättade jag om morbrors bakgrund.

Maken är egentligen en slags andrageneration av invandrade svenskar.

I Haapsalo i Estland besökte jag Aibolands Museum

Det är centrum för de svensktalande ester som sedan urminnes tider levt längs kusten och på öarna utanför. Makens förfäder var ursprungligen en grupp av dessa strandsvenskar. En gång levde de på Dagö, men fick tvångsutvandra till stäppen i Ukraina. Det var den rikssvenska överhögheten som jagade bort dem. Katarina Den Stora erbjöd dem en fristad vid Njeprs strand. Det var faktiskt inte längre tillbaka i tiden än för lite drygt 200 år sedan.

Språket fortlevde.

En slags ålderdomlig svenska som inte har mycket gemensamt med dagens språk, men mera med de olika dialekter som talas i strandsvenskarnas land.

Intressant.

Kommunikationen mellan strandsvenskarna - aibolänningarna - och folket i Världens Ände har också tradition som går tillbaka till medeltiden.

Inte nog med att handelsutbytet har varit livligt.

Det finns de som påstår, att föra klara den tidiga medeltidens överbefolkning, deporterades trälar och andra från Världens Ände till de andra öarna på andra sidan Sjön.

Men om det tvistar de lärde.

I modern tid reste unga män och kvinnor från dessa kusttrakter till Världens Ände för att arbeta. Många pigor och drängar i Världens Ände var ester. En del är kvar här än. Under andra världskrigen flydde strandsvenskarna i allt som flöt på vatten, undan krig och förföljelse, till Värdens Ände.

Människor på öar är sig lika.

Det såg jag på museet.

Det enda som skiljer är att vissa får kämpa mer för sitt berättigande än andra, som har turen att få leva i fred och frihet.

Det är mycket nu.

Den gamla pappan blir 80 nästa vecka.

Jag har bakat kakor till kalaset.

Idag tjuvstartade vi med en festbuffé som den gamla mamman hade gjort.

Det var festligt värre.

Den gamla pappan var i högform.

Vid förra helgens storm blåste Karlsöbåten i sjön.

Den stod uppallad för vinterförvaring på kajen.

Förra helgens storm var kort men mycket intenssiv.

Nu väntas en ny storm från sydväst.

Inte för jag vill skryta,

men jag är van att det blåser.

Jag börjar repa mig.

Dessutom börjar viruset dö i min kropp, så andra människor törs umgås med mig.

Asylen är slut.

I morgon är jag på banan igen.

Ute regnar de stilla.

Det väntas storm igen i Världens Ände.

Helgens storm var kort och intensiv.

Den lämnade många spår efter sig.

Men inte Byn.

Dagens aktiviteter är nedtonade. 

Migrän och återhämtning från kräksjukan.

Sängliggande helt enkelt.

Sören Katt gör mig sällskap.

Men han är bara slyngel-trött. 

Nu är jag

välmasserad

välskrubbad

och len i skinnet som en barnrumpa efter en veckan på kurort.

Celluiterna är visserligen kvar,

likaså artrosen och jättecellsartriten.

Vissa delar av kroppen är om de är.

Men totalt sett har jag haft en mycket trevlig vecka för mig själv.

Jag skulle inte dra mig för att göra om det. 

Sören Katt låg och sov inne hos Singoalla när jag kom hem.

Jag ringde till Singoallas mamma och bad henne släppa ut Sören.

Så gick jag ut och ropade:

-Söööööören, Sööööööören, med min speciella katt-roparröst, som mina yngre elaka kusiner säger låter på pricken likadan som deras mammas gjorde när hon ropade på dem, när de var små.

Så kom Sören Katt springande.

Jodå, han blev glad.

Precis som sin föregångare Klas, katten alltså, var han lite kallsinnig i början.

Nu när jag var tillbaka var han sedan tvungen att börja barnsla sig.

Hängde i gardinerna

Misshandlade Misses fåtölj 

Sprang in bakom TV:n och tänkte bita på sladdarna.

Nu är allt som vanligt igen 

Vägen hem är mycket lång.

Med hjälp av tidens teknik köpte jag en flygbiljett till Världens Ände, redan medan båten från Estland stävande in i Stockholms skärgård. Det lockade inte, denna dag, med 11 timmars väntan innan båten skulle avgå till Världens Ände. Hemkomsten till Maken och Sören Katt skulle isåfall ske så sent som vid O1.30, natten till nästa dag.

Jag anlände i lagom tid för att hinna köpa lite dietmat i Ankdammen innan bussen till Byn avgick.