Direktlänk till inlägg 23 maj 2008
Jag hade just lyckats baxa ner min resväska i tunnelbanan och kämpade med att få upp hissdörren ut till perrongen. Utanför stod en ung mamma med barnvagn och väntade på att få åka upp med den urinstinkande hissen. Den automatiska dörröppnaren fungerade inte och jag var tvungen att skjuta upp hissen med min lediga hand.
Tung dörr och resväska på släp efter sig är ingen lyckad kombination.
Jag hade svårt att räcka mamman dörren, tappde den och hon var tvungen att ta emot den med en ledig hand.
Just som jag har passerat henne säger hon ironiskt:
- Tack för vänligheten!
Jag är en tålmodig människa.
Jag brukar sällan bli förbannad på okända människor.
Men nu brann det i hjärnan.
Jag tog ett djupt andetag och bestämde mig för att gå den mer ödmjuka vägen istället.
Jag ryckte upp hissdörren och säger till henne att jag inte menade att släppa dörren på henne och bad om ursäkt för det, men att det var svårt med resväskan och en värkande kropp och svaga armar.
Kvinnan stirrar mig stint in i ögonen och säger:
-Det där händer allt för ofta, tycker jag!
Då kunde jag inte stå emot min första impuls.
Det rann över.
Där stod vi och käftade med varandra i slutet på morgonrusningen.
Jag bad henne tänka till lite först innan hon slängde ur sig ironier och att det alltid finns en anledning till att människor beter sig som de gör.
- Hör du inte vad jag säger, säger hon.
- Jag bad faktiskt om ursäkt, svarade jag.
Barnet i vagnen skrek lite.
- Med den attityden till dina medmänniskor kommer du att få ett lyckligt liv, fortsatte jag.
Lika ironisk som hon.
Sedan tog jag min resväska och gick.
Hade hon haft en besvärlig morgon?
Grälat med mannen?
Barnet hade trilskats?
Tja, själv hade jag ont överallt och hade svårt att handskas med mig själv just då.
Samtidigt så undrar jag lite över vad som rör sig i människors huvud, när man orkar demonstrera sitt ogillande och bete sig mot okända människor på sta´n.
Har man ett behov av att alltid hävda sig?
Har man blivit så curlad hela sin uppväxt att man tar för givet att tanter med resväska ska hålla upp hissdörren för en?
Kvinnan var runt trettio.
Har 70-talsgenerationen blivit uppfostrade till egoister som tror att välden utgår från dem.
Eller blir man cynisk och ironisk av att leva i en storstad?
Jag hörde ett mobilsamtal på tunnelbanan en annan dag, där en kvinna i samma ålder grälade med sin man.
Iskallt och ironiskt.
Jag kan bara önska alla unga männsikor mellan 30 och 40 lycka till med livet. Själv tror jag att de kommer att få det svårt.
Nu firar vi jul igen, precis som alla andra år. Anders slaskade och jul braskar således i Världens Ände. Året rullar på. Snart är det slut och ett nytt kommer om en vecka. På Tant Taggs biddlagbok finns vi alla, precis som i Kalle Anka på TV Me...
För den som vill veta vad en tant har för sig, rekomenderar jag att besöka Tant Taggs bilddagbok. Kommentera gärna i bilddagboken! Du behöver inte vara inloggad för en kommentar. Somliga tycker att det är svårt att navigera och handskas med bildd...
Rösta gärna i omröstningen!
Jag tänker inte lägga ner bloggen. Men jag har skrivit den i snart två år. Hur uppskattad den än må vara, är det svårt att hålla stilen. Därför blir det SÄNDNINGSUPPEHÅLL ett tag framöver. Jag tänker återkomma. Men då ska bloggen ha en annan i...
Allt upprepar sig. På ett mer eller mindre återkommande sätt. Allt går i cykler, liksom. Politikerna i Världen Ände fattar återigen samma korkade beslut. Regeringen säger samma saker varje dag. Världspolitiken upprepar sig. Orättvisorna upprepar...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 | 3 |
4 |
||||||
5 | 6 |
7 | 8 |
9 |
10 | 11 |
|||
12 | 13 |
14 | 15 |
16 |
17 | 18 |
|||
19 |
20 | 21 |
22 | 23 | 24 | 25 |
|||
26 |
27 |
28 |
29 |
30 |
31 | ||||
|