Alla inlägg under april 2008

Av Tant Tagg - 20 april 2008 16:59


I morgon kl.12 går sjuksköterskorna i strejk.

Men inte övarallt.


Här och där fördröjs starten av strejken för att det ska utredas om det är en strejk som är allmänfarlig.

Snacka om att vara livegen!


Även i Världens Ände ska sjuksköterskorna strejka på Lasarettet i Ankdammen.

Sjuksköterskorna på sjukvårdsupplysningen blir också uttagna.

-Det är inte farligt att ta sig till akuten eller vårdcentralen om man tycker att man behöver sjukvård, sa en sjuksköterska i en intervju i lokalblaskan.


Men det är väl precis det som är meningen.

Alltså att visa på att sjuksköterskorna på sjukvårdsupplysningenfyller sin funktion och är värda sin vikt i guld.

Det kommer att visa sig.

På akuten till exempel.


Men allmänfarligt?

Nej, det där är ett stolpskott, för att vinna sympatier till Kommunerna och Lanstingen, från tredjeman.


Här i Världens Ände är arbetsgivaren så fräck att de vill att sjuksköterskorna ska sänka sin lön.

Det är kränkande.

Vem skulle inte gå ut i strejk då?



Av Tant Tagg - 16 april 2008 19:44


Nu går det framåt.

Jag tog bort den första fästingen på Sören katt idag.

Han fattade ingenting.

Han trodde jag killade honom bakom örat.


I trädgården händer det något varje dag.

Alla framsteg har dokumenterats i bilddagboken.

Nu ska vårbruket börjas.

Och höstens påbörjade trädgårdsmake-over fortsättas.


Det är mycket möda och arbete nu, innan trädgården blir mera underhållsfri.

Helt klart är det en paradox.

Jag sliter som ett djur för att få slippa arbeta sedan.

Ryggen, axlarna, armarna, tummarna och knäna gör ont.


Dagens uppgift har varit att anlägga en blivande salladsodling i pallkragar.

Det kommer nog att bli lättskött när det blir klart.

Jag tröstar mig med det, i allfall, medan jag tappar upp ett bad med enbärsbadsalt, som lär ska vara nyttigt för ömmande kroppar.


Men gässen kacklar över hustaket som om ingeting vore nytt under solen dagarna i ända.

Man kanske skulle vara gås?

Av Tant Tagg - 15 april 2008 13:26


Det har smugit sig en misstro och en misstänksamhet hos dagens människor.

Oskuldens tid är över.


För 35 år sedan var folk jätteglada när jag ville fotografera dem.

Ingen var misstänksam eller ville inte vara med på kort för att de var missnöjda med sitt utseende. Nu för tiden är det alltför många som misstror mig när jag kommer med kameran. Jag fotograferar inte alltid endast på familjens födelsedagar eller på julafton.

Jag har ofta kameran med mig.

Man vet aldrig vad som dyker upp.

Det finns alltid intressanta saker att berätta om.

Det finns alltid spännande människor att fotografera.


Nu är det ju inte fel på människor som inte vill vara med på bild.

Tvärtom.

Det är något annat som är fel.


Men det finns en utbredd rädsla.

Man vill veta vad bilderna ska vara till.

Varför jag fotograferar.

Människor är inte trygga med att bli fotograferade, när jag bara tycker att det är intressant att skildra min omgivning.

Att plåta porträtt är inte att tänka på.

Om man inte känner sig obekväm med sitt utseende, så är man rädd att för var bilderna kan hamna.

Jag frågar ofta om lov att fotografera folk eller olika miljöer.

Inte helt sällan får jag nej.


Men vad är det som händer idag egentligen?


Är det utseendefixering och önskad evig ungdom hos människor i medelåldern, som gör att de inte vill figurera på bild? Jag skulle aldrig släppa igenom bilder som jag tagit på andra, där de ser hopplöst knäppa ut eller har munnen full med mat och tuggar fånigt.

Nej, folk ska få se vackra och normala ut på mina bilder!

Men också; varför inte duga som man är?

Det är ju vackert!


Idag är tillgängligheten så stor när det handlar om media och kommunikation. Människor av idag känner ett starkt behov av kontroll av hur bilder, som de har en relation, till hanteras.

Idag är folk medvetna om att bilder kan missbrukas och förvanskas.

De är rädda för att bilderna ska publiceras någonstans på ett otillbörligt sätt.

Eller kunna användas av andra på ett otillbörligt sätt.

Att bilderna ska publiceras på nätet, är det som folk är allra mest rädda för.

Det förekommer ju kriminella handlingar på Internet.

Människor är inte okunniga.

Fjällen har fallit från våra ögon.


Det är sorgligt att, med teknikens landvinningar och en ström av visuell information, har vi också blivit både missnöjda med oss själva eller misstänksamma mot allt och alla.

Sekretess och skydd mot alla de oärliga människor som lurar därute i cyberrymden, är något som har fått allt större betydelse hos oss.


Jag måste faktiskt säga, att jag tycker att det var bättre förr, när man trodde alla om gott och vågade låta ytterdörren vara olåst, när man var ute i trädgården.

Och de flesta trivdes med att se sig själv på bild.

Jag vill tillbaka till oskuldens och godtrogenhetens tid.

Då var det lättare att leva.   

Av Tant Tagg - 13 april 2008 10:01


Ute regnar det.

Snöblandat.

Sören Katt vill inte gå ut.


Överskottsenergin använder han till att terrorisera oss när vi äter frukost.

Välter en golvlampa i vardagsrummet.

Anfaller våra frukostsmörgåsar.



Av Tant Tagg - 11 april 2008 21:53


- Varför tror du vi har skaffat dig? sa Maken till Sören Katt, när Sören tillslut gick med på att komma in.

Sedan gick kisse och la sig och sov i sin korg vid datorn.

Han har inte förstått att han är ett sällskapsdjur.

Av Tant Tagg - 11 april 2008 21:11


Vi har en slyngel.

Sören Katt är i tonåren.

Han tänjer på gränserna och vill vara ute längre och längre om kvällarna.

När han var liten kom han lydigt springande när jag ropade in honom om kvällarna.


Nyss var Maken ute och la ett täcke på min varmbänk som blev en kallbänk inför natten.

Sören Katt vägrade att gå in.

Maken försökte faktiskt fånga honom.


Igår kom han inte frivilligt förrän strax före 22.00

Kvällen innan närmare 21.30


Jag står här fånigt på trappan och ropar Sööören med min speciella kattröst utan att han dyker upp. Det är bara en tidsfråga innan han tänker vara ute länge än vad vi orkar hålla oss uppe och kvällarna.

Sedan blir det hela natten.


Singoalla är ute om nätterna.

Men ha när vuxen.

Hur ska man förklara det för Sören Katt?

Än så länge är han liten och dum och kan bli uppäten av räven.

Av Tant Tagg - 11 april 2008 13:21


Igår hörde jag på lokalradion en man i turistsvängen tala om hur man skulle kunna göra goodwill för Världen Ände.


Man ska tänka positivt.

Medborgarna i Världens Ände ska alla tänka positivt, tala i positiva ordalag och helst bara säga positiva saker om Världen Ände till utomstående från Fastlandet.

Helst ska man skriva på ett papper där man förbinder sig att vara en positiv representant för ön.


Då kommer turisterna i horder.

Alla blir glada.

Alla vill åka hit.

Vi blir lyckliga.


Och inte skulle denna kampanj kosta ett öre.

Reklam alldeles gratis om vi medborgare tog vårt ansvar och var positiva.


Komiskt förslag, anser jag.


Jag är nog en negativitets-konsult, som bara gnäller över marginaliseringen av landsbygden och alla dumheter politikerna hittar på i Ankdammen.

Jag klagar också över den tok-ekonomi som råder i Världens Ände, där kostsamma skrytbyggen av onödiga kongresshallar går före ekonomiska möjligheter att hålla Lasarettet med läkare, personal och öppet fem dagar i veckan.


Jag är realist, som Maken skulle säga.

Dessutom är jag inte säker på om jag önskar att få bidra till mer turism, i allfall inte genom positiv tänkande.

Jag är helt nöjd med det som är.


Se där.

Här visar jag återigen ett exempel på dessa negativa och framstegsovänliga medborgare som ska tänka positivt.

Jag tar mig för pannan medan jag hoppas att jag slipper förbinda mig att bara tala väl om Världens Ände med utsocknes.

Av Tant Tagg - 9 april 2008 19:45


Ja, här ska det cyklas!

En ny cykel var precis vad jag behövde.

Lever man här ute i marginalen har man långt till bussen, fast den borde kunna vara nära.


När man cyklar genom Byn eller på väg till bussen får man vara med om mycket.


Idag till exempel, skrämde jag upp ett hel gäng med grågäss

som lyfte, tunga som B52:or, från den där åkern upp en bit efter vägen, där tranorna stod och hängde härom morgonen.

Längre fram i Dalen hörde jag inte bara bläcku, utan jag såg den också.

Vinglig flygteknik och med exotisk grå-vit-svarta färgfält.

Man hinner upptäcka våren på till bussen, helt enkelt.


De sista dagarna har det varit regn, blåst eller isvind

eller allt på samma gång 

Våren är ett faktum, fast man inte tror det.

Det är ett straff att leva i Världens Ände under våren.

Då är det kallt här.


I Ankdammen hörde jag det oartikulerade och förfärliga

skriket från strandskator i förrgår. Det är också ett av naturens trots mot den årstidsförskjutning som vi numera lever med.

Strandskatan själv har fått fnatt eftersom den numera är en stadsfågel, som bygger bo på hustaken, istället för att promenera i maderna längs stränderna.

Dessutom skränar de värre än kajflockarna.

Kajorna, de har flyttat ut på landet istället och skränar där.

Till Byn t.ex


Ur led är tiden!

Leve våren!

Presentation

Omröstning

Vad ska Tant Taggs blogg handla om i framtiden?
 Trädgårdsarbete
 Gnäll
 Kommunalpolitik
 Matlagning
 Sören Katt
 Orättvisor i världen
 Dagbok
 Feminism
 Litteratur
 Precis som förut
 Sjukdom och elände
 Kritisk granskning av den för tillfället sittande regeringen
 Fotografering
 Andlighet
 Ovärldsanalys
 Dikter och poesi

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
  1 2 3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15 16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2008 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards