Ute viner staräuren.

Äggen är laddade.

Nu kan vi fira påsk.

Idag ska man egentligen lida lite.

För att påminnas om Jesus pina på korset.

I bemärkelsen lida firar jag långfredag på ett traditionellt sätt.

Jag ska kravla mig upp ur min bädd och lägga in lite sill till morgondagen.

Jag överlämnar det slaktade lammet till maken.

Laga lammsteken, alltså.

Våren har gjort halt.

Eller ska man säga helt om.

Här snöade det igår.

Mer snö ska det komma.

Eller regn.

Om man vill tänka positivt kan man ju alltid säga att det är en staruer.

I Världens Ände pratar vi om staräurar.

Det betyder starvår.

Det ska vara sju snöoväder efter det att staren anlänt, innan det blir vår.

Men man brukar tappa räkningen om man ska hålla reda på när den sista är.

I dagens Lokalblaska läser jag  att det krångliga med staräurar är att det inte finns några enhetliga regler för hur man ska räkna de här snövädren.

Hur mycket snö ska det komma för att det ska räknas?

Räknas flera snöväder under en dag som ett?

Hur många staräurar ska det vara egentligen. Sju? Nio? Eller rent av bara fyra?

Då är det bättre med  bläcksnåi.

Det är enkelt och enhetligt.

Bläcku är tofsvipan och snåi är förståss snö.

Det räcker med att det snöar på bläckus rygg, för att det ska räknas som bläcksnåi.

Praktiskt.

Dottern som är påväg hit kan skatta sig lycklig.

Hon lämnar iskylan och snön i Mellansverige

Här är det i allfall vår på väg, fast det snöar.

Både bläcksnåi och staräurar.

Det bådar en vår i allfall.

Det gäller att tänka positivt, var det! 

Här får man förbereda sig på en påsk i sängen.

Det här var det värsta virus jag träffat på länge.

Det känns inte som ett.

Det känns som tre ovanpå varandra.

Förkylning är tyvärr ett understatement.

Det här kalasandet tar livet av mig.

Nu är det min tur att ha en elak förkylning.

Eller är det kanske rent av influensa?

Maken hostar och har feberfrossa!

Själv är jag inte tiptop.

Idag har vi ha två kalas att genomföra.

Här i Byn tycker folk om kalas.

Men jag ska i allfall samla i hop mig för att laga och äta middag med forumteatergruppen Drimb i eftermiddag och kväll.

Det är årsmöte.

Mat och umgänge är vår viktigaste verksamhet.

En modern syjunta för både män och kvinnor.

Vi funderar att ge ut en festkonceptsbok med mat från fjärran länder, drycker dukningar och lekar som gör festen lite extra trevlig.

Det är liksom det vi håller på med jämt.

Äta och leka.

Sedan förflyttar vi oss till en 50-årsfest och dansar hela natten till den kvinnliga discjockeyn Tant Ludd.

Det blir ett rejvparty i världsmusikens tecken.

Det här kan man ju inte avstå ifrån även om man inte är på topp?!

Eller hur?

Maken däremot ligger hemma mellan täckena och skakar av köld.

Helt frivilligt.

Jag har varit statist i en film idag.

Jodå, i näst största Samhället finns det filmateljéer.

Ibland kan man se oss locals i en och annan film.

Dotterns gamla fröken hade till och med en replik i Carambole.

Nu är det de sista inspelningsdagarna av LasseMajas Detektivbyrå – Kameleontens hämnd.

Till julen 2008 blir det premiär på filmen.

Jag skulle vara en tant bland andra tanter, farbröder barn och ungdomar som roade sig på Vallebydagen.

Valleby är staden där allt utspelar sig.

Precis som i 2006 års adventskalender bygger filmen på Martin Widmarks böcker om LasseMajas Detektivbyrå.

Torget i Valleby har byggts upp under bar himmel.

En hel liten stad, faktiskt.

Sakerna i skyltfönstren kring torget är äkta.

Till och med kakorna och tårtorna i fönstret till Café Marsan är oförfalskade. Det är nästan som på riktigt.

Filmen har samma typ av scenografi och kostym som avsnitten i adventskalendern.

Den speglar en slags o-tid som varken är 40-tal, 50-tal, 60-tal eller 70-tal.

Husen i Valleby har en slags neofascistisk arkitektur, ungefär som i det forna Östtyskland.

Eller varför inte kulturhuset i Haapsalu?

Kostym och smink är mycket roligt och fantasifullt.

Det är mycket huvudbonader på sniskan, mustascher och fantasifulla frissyrer.Till exempel en tant i moonboots, lila hår och en slags fluffig angorabasker som ser ut som en maräng, nerzpäls och med lila pudel.

Ja, det är faktiskt en lila pudel.

Infärgad.

Själv fick jag spela mig själv.

Jag behövde ingen scenkostym.

Jag passade in i filmens scenografi och kostym med mina civila kläder som jag kom i till filminspelningen den dagen. Till och med mina glasögon var helt de rätta.

Jag hade hatt, en kappa med falsk persiankrage, inköpt på Myrorna i Norrköping, svarta tjocka stumpor, svart och vit yllehalsduk från 60-talet, som egentligen är Makens, och mockakängor med dragkedja.

En äkta Vallebytant, alltså.

Inte heller fick jag någon rolig frisyr, mitt hår som är väldigt kort, dolde sig under det som Dottern kallar kulturtantshatten.

Men röda äppelkinder, puder och rött läppstift fick jag.

Och regi.

Vi statister fick bo i en gammal militärförläggning, som blev vårt hem under dagen.

Vänta

Vänta

Är statistens tålmodiga uppgift.

Vänta fick vi också göra utomhus i regent på torget i Valleby, när Stora Lampan, som gjorde dagsljus denna så gråmulna dag i Världens Ände, gick sönder.

Närmare två timmar.

Skådespelaren Thomas Norström, som spelar polismästaren, hejade på oss och gav oss uppmuntran och glada tillrop för att vi skulle hålla modet uppe och för att vi var så tålmodiga.

Jag och de andra tre Vallebytanterna, som jag skulle vara med, hade ont i våra artrosknän.

Men kul var det!

En rolig dag med glada barn, trevliga tanter och farbröder och intresserade ungdomar!

Prat och umgänge är rätt när man ska vänta mycket!

Nu tänker jag slå mig på statistbanan.

En äkta tant är eftertraktad i filmvärden.      

För ett år sedan berättade jag om Klas, katten alltså, och den förhatliga ryktborsten Slicka Egendomligt nog presenterade jag detta tortyredskap idag för  Sören Katt, på årsdagen av ovanstående händelse.

Sören är något knasigare än sin föregångare.

Vildare i allfall.

En katt som slänger sig mellan grenarna i trädkronorna och tror han är ekorre, bryr sig knappast om sådana bagateller som en ryktborste.

Han märkte den inte ens.

Han var bara intresserad av att ta sig in i städskåpet och göra processen kort med toalettpappersrullarna.