Alla inlägg under mars 2008

Av Tant Tagg - 31 mars 2008 19:19


Förra veckan kunde man i SVT:s Uppdrag granskning se ett reportage om Ida och Christer från Uppsala.

Båda har en utvecklingsstörning, eller hade, ska man kanske säga om Christer.

Christer lever inte längre.

Han dog av de behandlingsmetoder som han utsattes för i sin gruppbostad.


Hur kan något sådant få hända?


När jag sett reportaget några minuter, ställde jag mig givetvis denna fråga.

Samtidigt började jag inse att de behandlingsmetoder som beskrevs i  sammanhanget handlade om beteendeterapi.


Beteendeterapi har blivit vår tids stora frälsning.

I Uppsala har också fästet för denna inriktning av behandling för personer med utvecklingsstörning och/eller autism varit stark länge.

Företag som driver konsultarbete med utbildnings- och utvecklingsfrågor inom LSS-området, har vuxit upp som svampar ur jorden, de senaste åren.


Beteendeterapi ska absolut inte förväxlas med kognitiv beteendeterapi, KBT, som också har blivit en populär terapiform idag.

KBT har helt fått den gamla traditionella psykoanalysen på skam.

KBT är en terapimetod, som på ett strukturerat sätt arbetar med beteendet och symptomen, t.ex vid psykiska sjukdomar som tvångssyndrom.

Beteendeterapi i dess extremaste form, med företrädare som amerikanen Lovaas och Örjan Svahn i Uppsala, förespråkar, enkelt beskrivet, att negativt beteende bestraffas och positivt beteende förstärks.

Precis som i KBT riktar man in sig mot symptomen och berhandlar dem.


Idag är beteendeterapeutiska metoder mycket populära inom LSS-verksamheter.

Idag är det detta som gäller.

Tidigare metoder har förkastats och är inte längre moderna. Arbetssätt som innebär helhets- och livsperspektiv, förståelse, kunskap om funktionshindren och ett kompensatoriskt förhållningssätt är inte längre gångbara. Det är inte längre populärt längre att försöka se efter orsaken till problemet och utifrån detta göra en förändring.


Konsluter med det beteendeterapeutisk inriktning föreläser, handleder och utvecklar personalgrupper över hela landet.

Synsättet sprider sig.


Inom LSS finns det gott om personal som saknar utbildning.

Det finns naturligtvis utbildat personal.

Dagens utbildning är annorlunda än tidigare.

Den utbildning som ges idag, är kort och bred.

Den ska duga till att arbeta med många olika grupper med funktionshinder. Det är mycket som ska tryckas in i en kort utbildning.

Man ska kunna lite om mycket.

Utvecklingsstörning och begåvningshandikapp kan därför inte få så stort utrymme.


I det debattprogram om dessa händelser, dagen därpå, och som leddes av Janne Josefsson, sa någon att det behövdes utbildning av personalen.

Då hoppas jag inte att det var mer handledning i beteendeterapi som åsyftades, utan fördjupade kunskaper om utvecklingsstörning, autism och etik.


Konsulter med budskapet att bestraffa oönskade beteenden, blir därför lätt det enda saliggörande för vårdpersonal som bara skummat på ytan. Vårdens chefer och politiker saknar också kunskap om funktionshinder. De tror också att mirakelmetoderna ska hjälpa. Det betalar man gärna dyra pengar för.


Nå, åter till Ida och Christer.


Christer dog för att personalen tog "polisgrepp" på honom.

Det innebar att man la ner honom på magen på golvet, vände armarna bakåt och uppåt mot skuldrorna, satt på honom och höll fast honom.

Detta var en sanktionerad handling i behandlande syfte, för att få Christer snäll och lugn och göra som personalen hade bestämt.

Christer skulle heller inte kunna använda ett utbrott, till att få någon vinst genom sitt beteende. Detta skulle han hindras från genom att lägga ner honom på golvet och hålla fast honom.


Den sortens "polisgrepp" är farliga och kan leda till döden.

Det här sättet att hålla fast människor på ger andningsstillestånd.

Det vet polisen själv idag och använder inte sådan metoder längre.

Ida var också utsatt för denna behandling, när hon inte ville göra det som var bestämt, men överlevde.


Själv är jag mycket skeptisk till beteendeterapeutiska metoder för behandling av oönskade beteenden hos personer med utvecklingsstörning och/eller autism.

De går inte att försvara etiskt.

De strider mot det som står i lagstiftningen, LSS.

Det strider mot min syn på människan.

Det räcker egentligen med att säga att bemötandet strider mot lagen.

Det är tillräckligt för att man som professionell, ta avstånd från detta.

Jag menar att det bemötande Christer och Ida fick är en djup kränkning av mänskliga rättigheter.

Det går inte att försvara med att uppsåtet är gott, att det är till för att dessa personer ska utvecklas eller förändras mot det bättre.

Svaga grupper i samhället har svårt att föra sin egen talan.

Den här gruppen behöver starka företrädare.


Min egen privata uppfattning är den att det här är en uppfostringsmetod som är precis likadan, som de uppfostringsmetoder man använder till hundar.

När man är lydig och snäll, får man en belöning.

När man inte gör som husse säger blir man bestraffad med ett fy.

Det är skillnad på hundar och människor.

Dessutom har jag svårt för en uppfostrande sätt mot människor, även om de nu skulle råkas på att också vara utvecklingsstörda.


Jag brukar ha en kallsinnig hållning till sådan här samhällsprogram som avslöjar missförhållanden.

Socialporr brukar det kunna kallas.

Den här gången välkomnar jag att ett missförhållande lyfts fram.

Vågen av detta populära arbetssätt behöver stoppas.

Annars är vi snart tillbaka till de gamla, stora vårdinstitutionernas tid, då utvecklingstörda lades i bälte eller fick kaffet indraget när de inte var snälla nog.


Dit vill inte jag.




Av Tant Tagg - 31 mars 2008 18:56


Nej, jag inbillade mig inte att det var lärkan som drillade i Dalen, när jag kom cyklande från bussen för ett tag sedan.

I fredags hörde jag den alldeles tydligt.


Det är tvära kast nu.

Vinter ena dagen och vår den andra.

Fåglarna sjunger som galningar runt huset.


Ikväll sjöng koltrasten en ensam sång. 

En hackspett knackade lite längre bort.

Herr Fasan har promenerat fram och tillbaka i trädgården.

Alla hans fruar var osynliga.


Sören Katt och Singoalla brottas på vägen, så det dammar om det.

Singoalla ligger på rygg.

Sören Katt står ovanpå.

Idag har han varit osedvanlig spattig.

Det har varit de sydliga vindarna som fått naturen att röra på sig.

De torra fjolårslöven skulle lika gärna kunna vara en råtta.


Själv har jag sysselsatt mig med att städa i den eftersatta trädgården.


Av Tant Tagg - 29 mars 2008 19:09


Herrmiddag var det, ja.

Själv tog jag bussen in till Ankdammen.

När det är herrmiddag håller jag mig hemifrån.


Jag bjöd in mig själv till min väninna Specialläraren.

Vi skulle äta middag med några andra damer och skulle sedan gå på musikal.

Och jag skulle övernatta.


Men innan dess unnade jag mig att titta i affärer, njuta av att se på vackra saker och sedan gå på museum.

Sådant, har vi här ute i marginalen, aldrig tid med när vi är i Ankdammen.

Vi springer runt som skållade råttor och uträttar tusen olika ärenden.

Sedan vill vi åka hem så fort som möjligt.


Nu hade jag en riktigt trevlig dag med mig själv som sällskap.

Och en riktigt trevlig kväll med mat, vin, musikal och rara damer.


Dammiddag, skulle man avgjort kunna definiera det som.



Av Tant Tagg - 28 mars 2008 19:07


Jag skulle just skära upp det nybakade valnötsbrödet.

Maken korkade upp en vinflaska.

Här skulle vi två koppla av när veckan var till ända


Då hörde jag någon i farstun.


Det var Bonden och Bonden, som glada hängde av sig ytterkläderna och trodde att det var idag dom skulle på herrmiddag.

Av Tant Tagg - 27 mars 2008 18:53


Inte för att jag vill verka tjatig.

Men Tant Taggs bilddagbok uppdateras ständigt.

Nu senast med påskbilder.

Av Tant Tagg - 27 mars 2008 17:36


Maken och jag är fortfarande förkylda.

Ja, eller om det är influensa.

Att det inte ger sig.


Ute skiner solen och vinden är vass.

Min varmbänk blev inte tillräckligt varm.

Men ruccolan gror ändå.

Gässen kacklar.



Av Tant Tagg - 24 mars 2008 20:12


Nu är det slut på påsken.

Imorgon är det som vanligt igen.

Om man bortser ifrån att det är våffeldagen.


Precis som julen, är påsken en högtid man glömmer varför vi överhuvudtaget firar.

Vi firar ju inte påsk bara för att vi är så glada över att hönsen börjat värpa igen och vi får vara lediga från arbetet.

Det mer djupsinniga lägger vi åt sidan.


Här i Tants hem har vi festat och kalasat på god mat, lyxig choklad, vin och goda ostar påsken igenom.

Vad kan man annars hitta på när influensan lägger sordin på aktiviteterna?


Efter tre dagar av sorg och elände är denna dag en glädjens dag i den kyrkliga liturgin.

På tredje dagen uppstånden.

Sorgen och glädjen i påsken har vi inte tänkt så mycket på, precis som vi glömmer att det lilla Jesusbarnet fick ligga och frysa i en krubba på julnatten.


- Tänk om Jesus verkligen skulle komma tillbaka till jorden, sa Maken härom morgonen, alltså uppstå igen.

Ingen skulle tro på det.

Går man omkring och säger att man är Jesus skulle man bli förklarad som tokig i huvudet. Men George W Bush däremot, skulle antagligen säga att han var en muslimsk terrorist!

Av Tant Tagg - 23 mars 2008 19:48


Igår kväll såg jag Kay Pollacks film Så som i himmelen tillsammans med Maken och Dottern.

Vi tycker filmen är underbar.


När filmen kom, fick den folk som aldrig går på bio att gå på bio och se den.

Filmens ledmotiv Gabriellas sång blev en landsplåga.

Människorna i biosalongerna gav filmen stående ovationer.

Eller gick därifrån stumma och förundrade.


Men filmkritiken var inte nådig.

Denna kassasuccé fick otroligt dåliga recensioner.

Den här ger inte det allra hårdaste omdömet.


Men hur kommer det sig att "vanligt folk" gillade filmen, men kritikerna tyckte att det inte var något att hurra för?

Förstod inte kritikerna  filmens andemening ?

Uppfattades filmen som en realityrulle?

Eller var de allmänmänskliga känslor, som kunde väckas, alltför provocerande?


Ja, man undrar.


bio.nu tycker recensenten  att filmen är övertydlig och att det religiösa temat är överdrivet; som att slå in öppna dörrar med allför stora rörelser.

Personligen kan jag bara inte låta bli att reflektera över detta ständigt aktuella religiösa tema.

Synd, bekräftelse, sexualitet och mycket starka krafter i rörelse har väl aldrig blivit en öppen dörr i religionen?

Fortfarande måste kyrkan arbeta med förnyelse i sitt inre liv.


Så här i påsktider blir dessutom Jesus-metaforen så tydlig med de tre Mariorna, som står Jesus nära: Huvudpersonerna i filmen; dirigenten Daniel, prästfrun, Gabriella och den levnadsglada unga flickan.


Daniel bär körens och de tre olika kvinnornas smärta.

Han offras till och med inför den onda makten, när han blir slagen blodig av sin barndoms plågoande.

När kören till slut inte behöver sin vägledare, kan han också dö


Det som också slår mig  är att filmen mera är som en symbolisk legend med starka andliga undertoner, än en film som berättar en enkel story.

Legenden är något som dagens människa lider brist på.

Och längtar efter.


Sagor.

Vägledare.

Sammanhang

Befrielse


Kören som en symbol för en mellanmänsklig arena, där hela livet utspelas, kan många identifiera sig med.

Är detta det som den okunnige biobesökaren slås av och kan ta till sig?

Den enkle mannen på gatan såg de starka känslorna i filmen för vad det är.

Men inte recensenterna.

Finns det ingen längtan kvar hos kritikerna? 

Eller sjunger dom inte i kör





Presentation

Omröstning

Vad ska Tant Taggs blogg handla om i framtiden?
 Trädgårdsarbete
 Gnäll
 Kommunalpolitik
 Matlagning
 Sören Katt
 Orättvisor i världen
 Dagbok
 Feminism
 Litteratur
 Precis som förut
 Sjukdom och elände
 Kritisk granskning av den för tillfället sittande regeringen
 Fotografering
 Andlighet
 Ovärldsanalys
 Dikter och poesi

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
          1 2
3
4
5
6
7
8 9
10 11
12
13
14
15
16
17
18
19
20 21 22 23
24
25
26
27 28 29
30
31
<<< Mars 2008 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards