Undrens tid är inte förbi.

Nu har den lilla antennsladden skakat rätt igen.

Belkinkortet sitter på plats.

Jag har access till Internet.

Jag behöver ingen sexkantsnyckel eller en dataman, som skulle hjälpa mig idag.

Det finns en dator att lana pa hotellet.

Men i Estland finns ingen cirkel över a:n pa tangentbordet.

Joda, jag har slapat med mig min egen tunga, bärbara mac ända hit.

Bara för att upptäcka att nätverkskortet inte var pa.

När jag drog ut det för att stoppa in det igen, tog det emot.

Med min lilla ficklampa, ser man den verderstyggliga, lilla antennsladden som ska vara till airportkortet sticka ut och ta emot, där belkinkortet ska in igen.

Nu är jag pa jakt efter en skruvmejsel.

Jag vill öppna datorn och se om mina teorier stämmer.

Och sätta fast antennsladden som skakat loss.

Tills dess far jag klara mig utan a:n med en ring över.

Nu är jag badgäst i Haapsalu.

Estland är nollgradigt och snöblaskigt och just sa gratt som man föreställer sig ett land som ännu inte har rest sig ur Sovjetstaten.

Men Haapsalu är rart.

Sma trähus och biskopsborg fran medeltiden.

 Fastalndsbaten avgick i ottan som vanligt.

Man sover sig över.

Sa blev det en dag i Huvudstaden.

Medan jag väntatde pa bussen till Skeppsholmen utanför Centralen blev jag tillfragad av nagra frusna ynglingar:

- Where is the harbour.

Jag undrade förstas vilken hamn i Stockholm

Det visade sig att ynglingarna skulle till Tallin. 

Det tog det säkra för det osäkra och fragade en tant.

Tanter kan man lita pa.

Nu är tiden ur led.

Ute regerar en kraftig snöby just nu.

Nordanvind.

Alla varnar mig för hur kallt det ska vara i Baltikum.

Dottern levde en månad i sitt underställ i Litauen före jul.

Erfarna Estlandsfarare i min närhet råder mig att klä mig varmt.

Burr

Det var vår häromdagen.

Resväskan står packad.

Nu bär det av igen.

I morogn bitti tar jag båten till fastlandet för vidarebefodran till Estland.

Här ska det badas gyttjebad.

Sören Katt och Maken får bli hemma

Det blev alltså inga röda rosor och choklad hemma hos Tant och Maken igår.

Nej, det blev givetvis en

semla

Förra året var det också Alla Hjärtans Dag då helgonet S:t Valentin ska hyllas.

Precis som i år.

Jag håller fortfarande på finländarna för att de firar Alla Vänners Dag i stället. Speciellt efter en dag i Ankdammens kommersiella centrum.

Nu ska man köpa underbyxor, sockor och muggar med hjärtan på, inte bara röda rosor och choklad, som man kunde göra förra året.

Det är något unket över detta.

Ungefär som Halloweenkommersialismen.

Jag håller på Finland.

Precis som i fjol säger jag:

Idag tänker jag alldeles extra mycket på er.

Jag uppskattar er för att ni är mina vänner.

Jag är så glad att jag har er.

Jag sänder er all min kärlek!