Det handlar inte om någon proggigt band från 70-talet.

Nej, om du har anlag för att bli äcklad, kanske du ska sluta läsa här.

Det handlar faktiskt om att elda med höns på riktigt.

När värphönsen har gjort sitt avlivas de.

I Världens Ände vill en äggproducent elda upp sina avlivade och uttjänta värphöns i fjärrvärmeverket. Idag skeppas och körs de döda hönsen till Karlskoga för att brännas. Närmare 200 000 höns körs dit. Att slänga dem på soptippen får man inte för EU.

Fjärrvärmeverket i sin tur importerar flis från Baltikum för att elda med.

Äggproducenten tycker att det är en aning vrickat att lastbilen med hönsen kör förbi fjärrvärmeverket och sedan vidare långt, långt bort medan kommunen måste importera produkten som ska ge energi till medborgarna i Ankdammen. Tänk vilket slöseri med tillgångar, tycker han. Och ett sådant onödigt slöseri med fossila bränslen. Och vilka koldioxidutsläpp.

Äggproducenten har till och med proveldat med höns inför Jordbruksverket, miljö- och hälsoskyddsnämnden, läns- och distriktsveterinären på plats. Hönsen maldes ner och blandades med sågspån och tallbecksolja innan de brändes. Sedan togs prov på utsläpp och aska och allt fanns utan anmärkningar.

Men miljö-och hälsoskyddsnämnden avslog ändå äggproducentens ansökan om att få elda med höns. Det ansågs att fjärrvärmeverket ligger för nära bostäder och köpcentrum.

Det skulle kunna vara en rötmånadshistoria, men det är bara dagens decemberverkighet i Världens Ände.

Tja, vad ska man säga om det här då?

Ett allvarligt välfärdsproblem, skulle jag vilja säga.

För nog är det något absurdt med att elda upp mat för att man inte vet var man ska göra av den!?

-Efterfrågan på hönskött är inte tillräckligt stor, säger äggproducenten.

En höna på julbordet, kanske skulle vara något?

Nog är det väl konstigt att dom inte lär sig?

Nog är det väl konstigt att glappet mellan de folkvalda och deras undersåtar alltid, jag säger alltid, är stort.

Vad vet dom som styr om verkligheten egentligen?

Låt mig ge ett exempel.

I Det Närmsta Samhället finns en ungdomsgård.

Den håller till i en lokal som varit något annat en gång i tiden, senast café.

För några år sedan var det bus på byn i Det Närmsta Samhället.

Vad tonåringarna ville, var att ha någonstans att hänga.

Det räckte gott åt dom.

Nu är det inte lika livat längre på byn om kvällarna.

De unga håller till på ungdomsgården istället.

Och trivs med det.

Men lokalerna har ingen tillräckligt bra ventilation.

Att laga ventilationen har man inte råd med i Världens Ände.

Så de folkvalda och deras tjänstemän bestämde sig på ett bräde för att stänga fritidsgården.

Fin lösning tyckte de och meddelade tonåringarna detta.

Nu ska allt utgå från aktiviteter istället. Vill tonåringarna t.ex spela pingis ska ungdomsledarna organisera en grupp som åker iväg någonstans och spelar pingis.

- Ursäkta, jag tror ni missade en viktig sak, säger en 13-årig pojke. Det viktigaste för oss är inte att spela pingis. Det är att ha någonstans att träffas.

Låt mig ge ett annat exempel.

Kommunens löneassistenter ska samlas i hop och flytta hela sin verksamhet från Ankdammen till Det Största Samhället.

Ett principbeslut av de folkvalda.

Arbetstillfällen på landsbygden.

En god, men tyvärr inte en särskilt verklig tanke.

Arbetstillfällen på landet kräver att det också finns arbeten att söka.

Kosta pengar skulle det göra också. Närmare 15 miljoner efter det att man fått ett tilläggsanslag.

Ingen frågade lönedamerna som redan var anställda.

- Inget bra förslag, sa lönedamerna, det kommer bli dyrare i verkligheten och inte får de som bor i Det Största samhället fler arbetstillfällen heller.

Vi ska ju arbeta kvar. Lägg pengarna på sjukvården eller äldreomsorgen istället, där det alltid fattas pengar.

Dagens beräkning av kostnaderna är nu uppe i 18 miljoner kronor.

Lönedamerna fick rätt.

Nog är det tröttsamt att se hur de folkvalda sällan frågar vad som är bra, bättre, bäst? I verkligheten alltså.

Tänk så mycket pengar den fattiga kommunen med den högsta kommunalskatten skulle spara på att fråga först och tänka sedan innan de går till beslut.

Nog är det sorgligt när man tänker på alla guldpengar som rinner som sand mellan fingrarna på tjänstemännen på grund av beslut som bygger på fantasier eller orealism?

Jag suckar djupt.

Igen.