När jag steg ut på trappan vid lunchtid såg jag att ljuslyktan var borta.

Inatt när jag kom hem stod den där med ett levande ljus och lyste.

Någon gång mellan 24.00 igår och 13.30 idag försvann den.

Hur?

Av vem?

Varför?

Mystiskt

Ute frasar det av en tunn frosthinna på marken

efter nattens regnande. Man känner hur det gungar mjukt i den våta mossan

i vår mossgräsmatta när man gå på den.

Det är bara ytan som är frusen.

Sören Katt har ingen att leka med.

Alla andra katter håller sig inomhus.

Idag skiner solen.

Efter två nätters kalasande är jag trött.

Först var jag i Ankdammen och såg Claes Jansson.

Sedan var jag på en stor personalfest på den nya Kongresshallen, också i Ankdammen. Alltså den fula bunkern i hamnen som jag svurit på att aldrig sätta min fot i.

Det var kul.

Men tröttande.

Ikväll tar jag igen mig med Maken.

För ett år sedan skrev jag om de hemlösa i Ankdammen.

Nå, hur gick de med volontärerna som gick på knäna av arbetsbördan och de hemlösa som hade natthärberget som hem?

För någon vecka sedan invigdes ett skyddat boende för bostadslösa i kommunens regi i ett av husen på det gamla stora sjukhusområdet där Världens Ändes stora mentalsjukhus en gång låg. Idag inrymmer husen där en mängd andra verksamheter och mentalsjukhuset är reducerat till en psykiatrisk klinik.

Ja, det här människorna fanns.

Det tydliggjordes i och med att natthärberget kom till stånd med privata och frivilliga insatser. Gruppen uteliggare kunde inte längre reduceras till noll. Nämndpolitikerna kunde inte längre blunda.

Volontärernas möda var inte för intet.

Ibland hjälper det att driva en fråga in absurdum när ingen vill lyssna.

Det kan man tänka på när man tycker att man slåss mot väderkvarnar för sin egen eller andras rätt.

Dumheten kan inte få segra.

Glöm inte att delta i min omröstning!

Singoallas motstånd är nedbrutet.

Han kunde inte motstå Sören Katt.

Singoalla gick på tvären och smög villigt på Sören.

Sören gjorde detsamma, fast tvärtom.

Sören är överlycklig.

Det är dystra tider.

Igår avslöjas i lokalradio och idag lokalblaskorna att kommunen ska avveckla 300 jobb på 3 år i Världens Ände.

- Det är raskt marscherat, tycker SKTF:s ordförande i Världens Ände, det går alldeles för fort. Han tycker att det skulle räcka med att nerdragningarna skedde under en längre tidsrymd och låta det ske med naturliga avgångar. Nu börjar ju 40-talisterna gå i pension.

Men varför ska de anställda som sköter kommunens verksamheter minskas? Är det för många människor anställda i den offentliga verksamheten?

Nej, inte alls. Redan nu jobbar de flesta för tre.

Nej, budgeten är inte i balans och återhållsamhet gäller. Då är det enklast att dra ner på kostnaderna genom att minska på personalen.

Dessutom ska alla förvaltningar flytta till den Stora Nedlagda Militärkasernen. Det är meningen att det ska innebära en effektivisering av samordningen mellan alla verksamheter som bedrivs i Världens Ände. 

Men det kostar kulor med ökade hyror.

För att inte tala om alla kringkostnader som blir i en flytt.

Så det måste ju finansieras.

I samma stund lovar Alliansen som styr Världens Ände en skattesänkning.

- 35 öres skattesänkning för medborgarna, säger Borgmästarinnan.

Men vem ska finansiera skattesänkningen, när 300 människor blir arbetslösa i Världens Ände? För det är ju inte här arbetena finns.

Är det månne med besparingarna på de 300 i den balanserade budgeten, som  skatteutrymmet ska finansiera den där 35-öringen?

Rundgång?

Nej, inte alls. Det är bara de styrande som alltid har ändan bak, hur dom än vänder och vrider sig.

Om nu grått var ordet för dagen i söndags, är ordet mörkt idag.

Ingen ljusning synes än.

Så att säga

Singoallas motstånd till Sören har börjat brytas ner.

Han klarar inte att vara sur gammelkatt i längden.

På besök inne hos Sören Katt är han våldsamt intresserad av Sören.

Han morrar och väser, men kan ändå inte låta bli att bry sig.

Sören gör sitt bästa för att locka honom att leka.

Singoalla är sugen.