Med jättestora kliv fick jag visat för mig hur maken och Släktforskaren forcerat, eller vadat rättare sagt, över en liten å, på sin vandring runt Världens Ände. Alltså detta evighetsprojekt som går av stapeln på söndagarna. Dessutom fick jag också förevisat hur högt gräs de gått i och hur höga kaveldunen var. Det var nästan som om de tagit sig fram på obruten mark i djungeln på jakt efter Livingston

Klas, katten alltså fick stryk av den elaka granntanten.

Han åkte på däng på sin egen mark så han håller sig undan i skogen nu.

Månntro om jag måste ut och ropa på honom mot kvällen.

Klaaaaas! Klaaaaas!

Nu är jag riktigt skitsur!

Efter att ha skrivit ett mycket salvelsefullt inlägg om en polisanmälan  som gjorts mot fyra personliga assistenter efter två Lex Sarah anmälningar om fysiska och psykiska övergrepp mot en person med utvecklingsstörning och autism i Värdens Ände, slog det slint i skallen och något hände, så jag sparade inte inlägget. Sumpade det rakt ut i rymden alltså!

Irriterande!

När jag nu satt mig ner för att skriva något seriöst för en gångs skull.