På väg till bageriet såg jag Syfröken och Äldste Sonen sitta utanför huset i trädgårdsmöblerna. Vi hejade och så klev jag in i trädgården för en pratstund. När jag skulle sätta mig på cykeln igen följde Syfröken mig till brevlådorna för att hämta dagens post. Medan vi stod där körde en vinröd stadjeep förbi. Sedan bevittnade vi hur bilen körde på ett djur. Bilen fortsatte. Den bromsade inte ens in. Än mindre stannade.

- Han körde på ett djur, sa Syfröken, det ser ut som en mink.

Djuret rörde sig konstigt och jag är för närsynt för att se. Men den rörde sig som en mink.

- Det var väl inte en katt? fortsatte hon.

-Jag cyklar bort och kollar, sa jag.

Syfröken bad att få slippa se och stannade kvar en bit bort.

Jag cyklade iväg till djuret. På vägen ligger en liten honkatt med krossat huvud i en pöl av blod. Ögonen var på väg ut ur sina hålor. Pälsen var blodig. Jag hade träffat den lilla honkatten en gång tidigare. Det var en väldigt rar och trevlig liten katt. Men jag har ingen aning vems katt det var.

Katten låg ju på vägen. Där kunde den inte ligga. Så jag lyfte in den och la den i gräset i dikeskanten och klappade den och sa till den att det var ledsamt att hon skulle få sluta livet  på det här sättet. Den lilla katten var id-märkt. Jag antecknade id-numret och cyklade tillbaka till Syfröken. Vi ringde polisen som vidarebefordrade oss till Svenska Kennelklubben som har hand om id-registret för katter och hundar. Jodå, det stämde; en sköldpaddsfärgad honkatt vid namn Rizzla från Byn och ägaren var en mer avlägsen granne till Syfröken.

Silversmeden och hans familj är en familjemedlem mindre nu. De är ledsna och arga. Jag bad honom skona de som är känsliga i familjen eftersom Rizzla var så skadad.  Faktum är att när man kör på en katt så känns det i bilen. Det hörs och det känns. Det vet jag för jag har suttit med i bilen när Maken kört på katter. Sådant händer. Det går fort ibland. Det är inget man gör för att man vill det. Men man undrar hur det kommer sig att den som kör en bil inte stannar, bromsar in, saktar in eller på något sätt reagerar om man kört på något. För märker, det gör man. Även om man inte kan hjälpa att man kört på en katt, en räv, en kanin, en igelkott eller vad som helst, borde man ha mod nog att stanna och flytta djuret ur vägen.

Visar det sig dessutom vara ett husdjur är det på sin plats att försöka kontakta ägaren också. Det är inte något omöjligt. Inte heller för mycket begärt.

Silversmeden och hans familj hade nog velat det i allfall.

Idag har jag varit påväg till bageriet för att dricka förmiddagskaffe hela dagen. Men jag  kom aldrig iväg. Det kom ständigt saker emellan. Inte ens när jag väl var på väg kom jag fram som jag tänkt. Det hände saker på vägen hela tiden. Det hann bli seneftermiddag innan jag fick förmiddagskaffe.

Tänk hur det kan bli.