Det verkar som om Doftschersminen väcker minnen och känslor hos många. Är det en av barndomens dofter, den söta lukten av sommar, som gör att den är så kär för så många?

Besvärjelser hjälper.

Helt plötsligt blir det hastighet på informationen som jag söker på Internet. Ettorna och nollorna hoppar fram i linan med en rasande takt jämfört med tidigare. Tptestet säger 3,02 Mbit. Två sekunder senare ringer min vän Clas, teknikern alltså, och säger att: " Nu har vi åtminstone fått igång speeden litegrann. Vi har pillat med kablarna i stationen hela eftermiddagen fram och tillbaka. Jag tror att vi kan åka hem och sova nu."

Som en liten följetong har jag skrivit om min Internetuppkoppling sedan i vintras, då jag övergav det hederliga, gamla telefonmodemet för det moderna snabbgående adslmodemet. Det blev inte riktigt vad jag hade tänkt mig . Det visade sig att det inte fungerade trots fantastiska linor. Felet är en gåta. Jag säger är, eftersom ingen listat ut vad det är som är fel.

Länge härskade Telia på marknaden här. Telia släppte ingen jävel över bron. Inga andra bredbandsleverantörer gjorde sig  besvär. De blev inte insläppta i Telias telefonstationer. De hävdade att de inte har lust att låta sina konkurenter använda deras nät. Nu har Post- och Telestyrelsen gett Telia smäll på fingrarna. Det är klarlagt att marknaden är fri, så de får inte stänga ute konkurenterna, trots att de äger nätet. Ungefär vad som gäller för elen och el-leverantörer och nätägare. Men Telia  fortsätter att försvåra i för andra bolag, har jag läst någonstans.

Ett enda bolag lyckades få access i Telias stationer i Världens Ände och det var den lokala el-producenten. De fick ha egen utrustning där. Eftersom jag är med i Telia-hatar-klubben, tyckte jag det nu var dags att slå till med adsl när den lokala el-producenten byggde ut i Byn. Men dyrt blev det att köpa Internet från dem. Självklart är det marknadskrafterna som styr.

Nu är det ju så, att jag inte bor i Världens Ände för inte. Bor man dessutom ännu mer marginalen som jag gör i Byn, än vad man gör när man bor i Ankdammen, har man bara Telia och det lokala elbolaget att välja på som bredbandsleverantör. Bor man i Ankdammens kommunala bostadsbolag kan man även erbjudas ComHem. Det är ju kabel och en helt annan sak. Tele2 planerar möjligen att fösöka bygga ut i Ankdammen om tidigast två år.  Alla andra fantastiska, prisvärda erbjudanden på adsl kan man bara läsa om.

Men varför inte krypa till korset och köpa adsl av Telia, undrar säkert någon. Då kan jag berätta att enligt Telia existerar inte Tant och maken. Det har vi vid ett flertal tillfällen upptäckt i kontakt med Telia i andra ärenden. Vi är nämligen telefonikunder hos Tele2 och då finns vi inte. Vi äger våra egna telefonledningar, men vi får inte röra dem. Det har vi inte tillåtelse till. För att få bredband hos Telia måste vi bli telefonikunder hos Telia. Då finns plötsligt våra ledningar. Jag är heller inte med i Telia-hatar-klubben för inte.

Ja, summan av kardemumman är att jag framhärdar ett tag till och förbannar att jag bor i Världens Ände, där den tekniska utvecklingen står still. Det känns surt att bo 25 meter från en av Sveriges största digitala motorvägar nedgrävd här bredvid. Varför tänkte inte någon på det den gången? Det är rätt många hushåll i marginalernas marginal som bor bredvid kabeln här och där. Det skulle ha kunnat kallats landsbygdsutveckling.

Här har det blippat fram och tillbaka  i Telias ledningar hela dagen. Tacksamt har jag tagit emot omkring 600kbit en kort stund.

Ett inlägg som jag skrev tidigare på förmiddagen kunde inte sparas för att serven kunde inte nås. Det försvann i cyberrymden.

Ingen kan väl tro att modern teknik kan vara så utomordentligt outvecklad. Eller är den alltför komplicerad?

Dagen har börjat med datorkrångel.

Redan igår kväll presterade den lokala bredbandsleverantören endast 41 kbit nedströms med sjunkande hastighet till 18 kbit för att sluta med total död av ettor och nollor. Då stängde jag av datorn och satte mig och såg på tv. Idag var Internet helt död. Efter kontakt med Clas, teknikern hos den lokala bredbandsleverantören, och diverse dragande i sladdar i modem och router, blev det konstaterat att det var ett jättestort fel här i telefonstation i Byn. Det går att använda min känsliga uppkoppling som blodhund. Alla fel syns direkt hos mig. Möjligen kan det bero på att jag flitigt kör tptest.

Nu är routern bortkopplad, för att ettorna och nollorna i Telias ledningar blippar fram och tillbaka. Modement tål det bättre.

Jag längtar nästan tillbaka till mitt gamla V92 telefonmodem.

Det här betalar jag 413:- i månaden för.

Nu har det slutat att blåsa. Äntligen.

Dagen har ägnats åt ogräs.

Finlands vita ros blommade ut i ett nafs. Kulingen blåste av de torra kronbladen över en natt. Nu blommar Sveas schersmin. Lite gräddvit, extra starkt doftande. De moderna sorterna som vi köpte för femton år sedan kan inte mäta sig med den, varken i doft, utseende eller i livskraft. Sveas schersmin kräver ingen föryngring som de andra gör. Den är ungefär lika pigg  som Svea själv var, som var 85 år när vi flyttade in i huset.

För en halvtimme sedan tänkte jag att jag skulle vilja ha ett fikonträd.

Jag har en deal med Förskolläraren i grannsocknen. Han finner en oerhörd glädje i att dra upp plantor från frö. Själv tycker jag att det är ett tids- och utrymmeskrävande arbete som jag helst vill slippa. Därför köpte jag mina tomatplantor till växthuset på plantskola. I Världens Ände är tomatsortimentet tråkigt och begränsat. Här får man bara odla Dansk Export. Det vill inte jag. För några år sedan gjorde Förskolläraren och jag istället en mycket smart överenskommelse. Jag köper frön till de tomatsorter jag ville ha. Han drar upp plantorna. Jag får de plantor jag behöver. Förskolläraren behåller resten.

Förskolläraren är rätt ovanlig på det viset att han inte tycker om tomater. Han äter dem inte, men han drar upp plantor och odlar dem. Till sin fru och mig. Han gillar ju att sätta frön. Så trädfrön är det roligaste han vet. Jag tror jag förstår själva kicken. Själv kan jag stoltsera med att jag drog upp en sibirisk rönn en gång från frö. Den växer fortfarande bra.
I år tog sig inte de chilipepparfrön som jag köpt. Det blev inget alls. Så därför hade Förskolläraren med sig en fikonplanta som han dragit upp från frö, som kompensation för pepparplantorna, när han kom med mina tomater idag.

Vad ska man säga? Antingen har jag förmågan att kunna spå i framtiden eller också hör Gud bön