Alla inlägg den 24 maj 2007
En av trädgårdsrariteterna har slagit ut. Svavelpionen. Idag har det varit full trafik där. Ståndarna dignar med frömjöl. Humlor, bin och blomflugor har kastat sig över godiset. I blommorna har jag hittat en och annan berusad blomfluga som legat och sovit ruset av sig bland kronbladen. I en pion låg det till och med en bortdomnad guldbagge, som rörde lite på benen, när jag puttade lite på honom för att han skulle hamna i en bättre position när jag skulle fotografera pionen. Det har varit party i trädgården idag.
Maken har åkt på tjänsteresa till Huvudstaden. Nu är det bara jag och Klas, katten alltså, hemma. Katten är trött idag. Det är svårt att bli gammal. Han kör hårt några dygn, sedan sover han.
Inte mycket till sällskap, må jag säga.
Nu blommar syrenerna i Byn.
Ja, i hela Världens Ände. Faktum är att syrener är typisk för Världens Ände. Men det är det ingen som pratar så mycket om.
Här växer det annars mest rariteter som gräs överallt. Det som betecknas som rar växt i floran hittas fältvis. Ett fält med pukvete, eller en backe täckt med orkidéer eller vätar med fjälltätört och blodtopp imponerar inte. Skogsliljan växer som liljekonvaljer i massförekomst. Liljekonvajer växer i megaförekomst. Jag vet var du kan se guckusko på en massa ställen. I vår trädgård växer ramslök. Som barn på fastlandet, åkte jag med mamma och pappa på botanisk utflykt 30 mil tur och retur för att titta på rariteten. I byn är den ett ogräs. Du snubblar över vejden som växer här och var på stränderna. Man blir liksom lite blasé.
Syrener är ju inga vilda buskar precis, men här rymmer de tama syrenerna ut i skogen. Syrener finns överallt. Tycks överleva det mesta och behöver ingenting för att fortleva. En karaktärsväxt kan man säga.
Inte lanseras syrenen i Världens Ände, som typisk, enastående och speciell. Som trädgårdsflykting och Världens Ändes i särklass vanligaste buske, både i Ankdammen och på landet, räknas den inte. Det är ljuvligt när den blommar. Det borde vara en turistattraktion.
Fläder och oxel är de två andra karaktärsväxterna i Världens Ände. Inga märkvärdigheter. De är inte ens ovanliga. Men ack så underbara. De vita undersidorna på oxlarnas blad gör sig osedvanligt bra till all sten som finns i Världens Ände. Oxeln är Världens Ändes eget olivträd. Fläderns knotiga stammar och förmåga att växa i sten gör den också till en anspråkslös och fascinerande växt. Inga märkvärdigheter här heller.
Min devis less can be more är gångbar igen.
Jag undrar vad Carl skulle ha sagt?
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | ||||
7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 |
13 | |||
14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | |||
21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | |||
28 | 29 | 30 | 31 | ||||||
|