Idag har jag blivit publicerad. Jag skrev en liten pamflett där jag skrivit om missbruket av ordet otroligt. Men rollinnehavarna på min fiktiva "teaterscen" började leva sitt eget liv, när jag skrev. Huvudrollinnehaverskan började häckla Göran Persson och Partiet i sin besvikelse över att socialdemokratin har tappat de ursprungliga idealen, samtidigt som otroligt-bregreppet vreds och vändes på. Den borgerliga blaskan nappade förstås. Jag fick det infört på debattsidan, inte på insändarsidan, precis som jag önskade. Den socialdemokratiska/centerpartistiska tidningen reagerade inte ens med autosvar att de fått min historia som insändare. Än mindre är den publicerad. Jag undrar om det är censur av det fria ordet eller ett tekniskt missöde.

Ankdammen var ovanligt tom och öde idag. I Kongresshallen pågick en inspirationsdag för flera hundra personer anställda vid företag i Världens Ände. Mitt under inspirationen hördes en spökröst ur en högtalare att lokalerna skulle utrymmas för att det brann i huset. Var det en brandövning? Eller var det på riktigt? Flera hundra personer gick snällt ut ur kongressalen och ställde sig snällt utanför på trappan i de snåla vårvindarna. Ingen begrep någonting. I receptionen var det tomt. Personalen som skulle sitta där har inte fått några datorer än, så de var tvungna att sitta i ett annat rum. De visste inget heller. Nu var det ingen brandövning, utan en ångade ugn som utlöst brandlarmet. Efter tio minuter kunde alla gå in igen och fortsätta bli inspirerade. Lite förvirrande om man säger så.