I Världens Ände finns det egentligen inga rådjur.Någon skjutglad jägare har släppt ut ett par och nu finns det plötsligt hur många som helst. Jag väntar bara att de ska stå här i skogskanten bakom huset och drägla efter mina tulpanlökar. Jag som har växt upp i Älg- och Rådjursland vet hur besvärligt det är när man kör på dom med rälsbussar och bilar och inte har ett vapen till hands.Att ha rådjur i Världens Ände är bara korkat.Maken stod i hallen och tittade ut genom fönstret och ropade till mig: "Nu jävlar. Det står ett rådjur här utanför." Genast kom jag rusande för att titta på rådjuret. "Fan också", tänkte jag. "April, april", sa maken, du måste erkänna du gick på det"!

Migränen motades med belly-dance i Församlingshemmet. Denna gång med mera fri dans efter eget huvud utifrån dansfrökens rörelseträning i orientalisk dans.

Projekt Fotvandra Runt Världens Ände inleddes denna dag. På fullt allvar, alltså. Vännen och släktforskaren K, maken och jag ska genomföra detta fritidsprojekt framöver. Eftersom jag fotfarande lider av sviterna av min förkylning och den första delsträckan skulle bli för lång för mig i mitt tillstånd, blev jag tvungen att avstå. Så blev jag hemma. Då passade jag på att ha lite migrän istället. Maken och K vandrade 7 km längs kusten söderut från Byn. När de kom tillbaka hem pratade de om sina strapatser. Det hade varit hård terräng att forcera. Våtmarker och besvärligheter. Som att pulsa i snö, sas det. Det var lite Vasalopp över det hela. Istället för att dricka Blåbärssoppa i Oxberg, drack de te och åt fullkornsmackor. Så återkom krafterna och de kunde pulsa i våtmarkerna ett litet tag till.