Ingen sovmorgon idag. Uppstigning 04.15 det blev Saftlandsbåten denna morgon. Till skillnad mot förra veckans bilresa till båten, hände inget oförutsett. Inga lamm på vägen denna morgon, inte. Maken lyckades till och med få ut en parkeringsbiljett i de oförklarligt egendomliga parkeringsautomaterna i hamnen. Det enda som var utanför planerna hände på Centralen, då förvaringsboxen slök en tia extra innan den behagade låsa in våra väskor. Men det var väl snarast ett irritationsmoment. Däremot ringde dottern just som vi passerade Globen på väg in mot Cityterminalen. Hon hade just vaknat. Hon var inte alls på väg in mot Stockholm på tåget från Norrköping och skulle bestämma möte med oss på Centralen. Hon var kvar i Norrköping och hade försovit sig. Nåja, det ordande sig. Hon ringde någon timme senare från stationen i Norrköping, där hon åt frukost och sa när hon skulle komma fram till Stockholm med nästa tåg som hon fått biljett till. Allas vårt ärende i huvudstaden denna dag, var att se Rickard III på Stadsteatern. Det gjorde vi. Gunilla Röör som Richard var en osedvanlig teaterhändelse. Att spela ett manligt äckel är en bedrift. Men det gjorde Gunilla. Bra också. Förutom att Rickard är ett äckel är han också en man berusad av makt. Det är Rickard, Hertigen av Gloucester inte ensam om. Det är det många andra män som är, under den tid som denna beträttelse utspelar sig. Här drar man sig inte för att mördra för att få makt. Kvinnorna runt männen får lida och sörja. Deras fäder, söner och män mördas, inte minst av Rickard. Pjäsen gjordes aktuell även för vår moderna tid. Tyranner fanns inte bara på Shakespeares tid. De finns idag också. Hitler. Sadam. Mugabe. You name it.