Till julklapp fick jag och maken De ovanliga 2 av Åke Mokvist av dottern. Den läser jag nu. Den första De ovanliga står redan i bokhyllan.Det är intressant faktiskt. Boken berättar om unika människor och visst bli man faschinerad. I mitt arbete träffar och har träffat många unika människor. Det är utmanande och besvärligt att leva med ovanliga människor. Det ska gudarna veta. I vårt stora hus hade vi Byns orginal boende hos oss. Hans historia skulle kunna bli en bok. Ja, föressten, Författaren lite längre bort på vägen, har använt honom som en figur i sina böcker, både en och två gånger. Han finns till och med på omslaget på en. Orginalet skrev brev med små lustigheter och historier, som han postade till folk han kände. Han var lantbrevbärarens bästa kund. Oss muntrade han upp genom att lägga de tobaksluktande skrivelserna i vår brevlåda. Ett prov på hans diktning, när jag frågade om han tyckte det var trist att inte få se Kalle Anka på julafton, eftersom han vägrade att se på TV: Jag spelar hellre Kalinka än ser på Kalle Anka. Han spelade dragspel, men bara intron. Om och om igen. Han kedjerökte och hostade så att lungorna höll på att komma upp. När katten Svante levde gick han dit och sov och umgicks och kom hem och luktade som ett askfat. Det var besvärligt när vi måste förbjuda honom att elda bakom uthuset för att han ville smälta ner ett barnvagnsschasssi för att utvinna metallen. Det var en av hans stora intressen och i sitt förråd i uthuset hade han mängder med tackor av nedsmälta metaller. När han skulle dö, låste han in sig för att han skulle få vara ifred för oss och hemtjänsten och få göra det i lugn och ro.Han skulle klart ha platsat i Åke Mokvists bok.Ovanliga människor är inte så ovanliga som man tror

I min kameras flash-kort finns det minst 700 intressanta, spännande och bra bilder på livet och människorna i Egypten samt på en och annan fornlämning från de gamla egytierna. Men min jävla trasiga dator klarar inte av att ta emot några kopior utan avbryter processen efter 18 bilder. Kvinnan med datorverkstan i Byn ligger nedbäddad i någon hosta som barnen dragit hem från det kooperativa dagiset i grannsocknen. Vitala delar i datorn verkar trots allt gjort sitt, den andra hälften är redan utbytt. Eller är det något av sommarens åskväder som spökar i efterhand med statisk elektricitet? Är jag frustrerad? Oh nej!