Cyklade vägen förbi P. Hon stod med tryckluftsborren i högsta hugg. Det som såg ut som en mor med ett stort barn vid bröstet, men som skulle vara ett kärlekspar, en man och en kvinna omslingrade i en båt, börjar ta form. Nu kan jag se att mannen/det stora barnet håller en stor arm med tillhörande stor hand kring kvinnans rygg.

Fick ett vykort med posten från M idag. Hon skrev att hon köpt sig en digitalkamera. Lyckliga hon! Det allra roligaste däremot, var att hon skickade ett av fotografen Per Wichmanns fina fotokort av katten som kelar med islandshästen. Jag och R hade ett tidningsurklipp från Tidningen Vi av just den här bilden, och som ingick i en serie bilder av katten och hästen, på väggen i köket i vårt första hem på Godhemsgatan i Göteborg i mitten av 70-talet. Köksväggen var fullklistrad med kära bilder, dikter, tidningsurklipp, teckningar och allt som vi tyckte om, som en enda stor anslagstavla, som ett stort collage. Lägenheten hade korttidskontrakt, hade bara kallvatten och skulle renoveras en vacker dag. På 80-talet köpte jag bilden som vykort på Kulturhusets shop och skickade till någon. Nu får den kära katt- och hästbilden var kvar här hos oss. Det stora väggcollaget har nu reducerats till kylskåpsdörren i mitt tantkök på 2000-talet. Katten på kortet liknar dessutom Klas (katten).

Så blev Sverige borgerligt. Nu får vi se vad den glada Alliansen kan uträtta.Nu är det bara att hoppas att Margot Wallström kan få bli partiledare när Göran äntligen drar sig tillbaka. Några andra finns det inte och ta till. Margot är sossarnas enda räddning.I vår kommun blev det också maktskifte och ett borgerligt styre. Något som jag faktiskt förvånades över. Centern hade störst framgång här. Borgarnas övertag är mycket litet och de vann med mycket få röster, förvalsrösterna hade kunnat ändra valutgången. Som offentliganställd är jag bekymrad. Efter att ha upplevt fyra omorganisationer sedan 2000, varav en som aldrig genomfördes helt innan nästa, och nu pågående kom, är jag orolig för att de nya politikerna vill sätta sin prägel på kommunen och dess organisationer. Att röra om i grytan tycks ha blivit ett signum och vi har aldrig fått se effekterna av de nya omorganisationerna eftersom de numera kommer i så snabb takt. Jag har dessutom genomlevt flera omorganisationer före 2000 och nu börjar jag och många med mig bli trötta. Man får trösta sig med att borgarna nog inte kommer att dra sig att sälja ut handikappomsorgen till privata intressenter, eftersom kommunen själv inte lyckas särskilt bra med det uppdraget idag.Det gäller att vara optimist i snålblåsten!

Nu må det bära eller brista. Nu har jag varit i F-skolans matsal och lämnat mina röster. Jag personvalde. Jag taktikröstade. I kommunvalet hoppas jag att jag har varit tillräckligt listig för att ha röstat på ett parti som inte drar sig för att sälja ut handikappomsorgen och på en person som inte är en husses hund och som skiter i partipiskan.Jag har fått världens finaste present, nämligen nyplockade KANTARELLER, av min morbror från fastlandet. Här finns nästan inga kantareller och jag kan faktiskt hallucinera om barndomens gula kantareller. Jag kan plocka badkar fulla med rödgul trumpetsvamp här, men vad hjälper det, när det är kantareller som gäller! Jag har just har ätit smörstekta kantareller på smörgås med lite klippt persilja och havssalt på.Nu ska jag återgå till valvakan. Det ser illa ut.

Vem fan ska jag rösta på?Vid middagen diskuterade jag och R en strategi. I kommunvalet måste det bli en taktisk röstning. Det gäller att rösta på det parti som inte drar sig för att sälja ut LSS-verksamheten till privata aktörer. Det är den enda räddningen.

Självklart kom inte min insändare in i pappersversionen av GA. Det var alldeles för många insändare till tidningen och alla fick inte plats, så min kom med i nätversionen av tidningen i stället, trots att jag mailade in mitt bidrag redan kl. 10.00 på förmiddagen igår. Jag kunde just tro att min insändare inte skulle få någon framträdande plats, ämnet är kanske inte just det som politikerna brinner för just nu. Vägpriser på färjan har antagligen betydligt större väljarvärde. Efter valet skriver jag en ny insändare på samma tema. Kommer jag inte in i pappersversionen av tidningen kommer jag att utgå ifrån att ämnet utvecklingsstördas rättigheter inte är ett rumsrent ämne i pressen.

Idag skrev jag en insändare i GA. Inga politiska partier säger någonting om vad just dom tänker göra för att människor med utvecklingsstörning och autism ska ha ett bra boende, daglig verksamhet och för att kunna ha ett gott liv. I vår kommun fungerar dessutom de lagstadgade verksamheterna inte särskilt bra. Det finns inga mål och visioner, inget ansvar för de insatser som beviljas, för många utvecklingsstörda till för få verksamheter och boenden och alldeles för lite pengar. Det måste vara ett systemfel både i politiken och i tjänstemannaorganisationen och så har det varit länge nu. Det saknas kompetens om funktionshindret hos både politiker som fattar livsavgörande beslut och de ledare som ska verksställa dessa beslut. Personalen i verksamheterna har trollat med knäna länge nog och en pedagogisk röd tråd i verksamheterna finns det ingen möjlighet att utveckla, för allt går ut på att spara på småsmulor i verksamheten och täcka den ständiga personalbristen. Vem ska personalen rösta på i valet? Vem företräder dom, så de kan utföra ett värdigt och moraliskt arbete? Vem ska människor som har utvecklingsstörning och autism rösta på? När det kommer till kritan handlar det väl om vilken värdegrund och vilken syn på människan man har inom de olika partierna

Förklara det här för mig: Idag har det varit + 21, +23 grader varmt, ca 4.5 m/sek, sydlig vind från ett mycket uppvärmt hav, sol från en molnfri himmel, trots att det faktiskt är den 13:e september. En underbar sommardag, rent metereologiskt s.a.s Ändå har jag mött människor på gatan idag klädda i jeans, gympaskor, knäppt jacka med kapuschong och halsduk kl. 14.00 på eftermiddagen.Är det något fel på mig när jag har bara ben, tunn kjol och en tunika utan ärm?