Alla inlägg under september 2006

Av Tant Tagg - 30 september 2006 18:17

Jag sorterade foton idag. Gamla och rätt nya familjefoton från både min och R:s släkt. Tog vara på alla gamla, vackra och en del antika ramar, slängde de trasiga, antecknade på baksidan vem som fotografierna föreställde, när de hade fötts och när de hade dött. Intressant; min morfar föddes 1/6 och dog den 6/1. Min farfar dog på mina svärföräldrars bröllopsdag 24/6. Konstiga sammanträffanden.När M var baby lät vi fotografera henne hos en porträttfotograf. Det var kanske den siste riktige porträttfotografen. Jag menar en som använder en kamera med 6 x 6 format på filmen, kopierar själv på ett papper med en underbar varm ton och med en grängad pappersyta, som kan få en att rysa av välbehag, samt signerar sina foton. Fotot på vår 4 månaders baby är ett makalöst hantverk och en njutning att skåda. Fotografens skicklighet är inte bara hantverksmässigt utan också talangfullt och konstnärligt, när det gäller att få vår underbara baby att bli just så underbar på fotografiet, som hon var i verkligheten. På den tiden hade R och jag inte råd att beställa förstoringar mer än till mor- och farföräldrarna. Min svärmor A lämnade efter sig ett sådant foto av M när hon dog. Nu satte jag in det fotografiet i en silverfärgad ram från 40-talet, som min mamma och pappas bröllopsfoto hade suttit i. När jag var barn älskade jag ramen, den var så stilig. Jag ställde fotografiet på byrån i sovrummet.I dag har jag köpt ett digitalt kamerahus. T.o.m jag har fallit till föga och övergivit de antika järnkamerorna. Min samling gamla kameror börjar bli allt mer svåra att fotografera med. Var får man tag i film av den sort som jag vill använda? Dia? Omöjligt nästan. Batterier? Icke-experterna på Expert säger att sådana batterier finns inte längre. Svindyrt att framkalla. Omständigt att skanna in bilderna i datorn. Det känns ungefär som när man framhärdade med sina gamla vinylplattor när cd-skivorna kom. Nu är den analoga eran helt över även för mig.

Av Tant Tagg - 28 september 2006 20:32

Jag tänker på musikartisterna Lennart och Anna-Karin från Åsensbruk. Jag skulle behöva se dom igen. Dom har en väldigt egendomlig dalsländsk,knäpp,åsensbruksk humor. Boka dom idag, imorgon kan dom vara för dyra!Jag längtar efter att få skratta väldigt mycket.

Av Tant Tagg - 27 september 2006 21:47

Pratade med O en stund vid gamla skolan, alltså den gamla gamla skolan, när jag cyklade till bussen. Det finns också en gammal skola som är den yngre, men också en gammal skola som är den äldre i socknen. Det är den gamla skolan som är den gamla gamla skolan. Den yngre som också är gammal, är alltså bara skolan Båda skolorna är nedlagda. O ville att jag skulle beundra faltaket som han och W hade lagt i somras på ett av skolans uthus. – Jo, det var fint, tyckte jag. O menade att vägen till bussen var den värsta vägen att cykla; uppför halva vägen. Jo, sa jag, sedan har resten av vägen alltid motvind till och med när det känns som det är vindstilla. Eftersom det alltid blåser nordvästlig vind här, är det motvind även i den enda nedförbacken på hela sträckan, man får trampa i nerförslutet också. Det blir totalt 6 km uppför hela vägen.

Av Tant Tagg - 26 september 2006 21:46

Jag kan rapportera att idag låg P:s skulptur ner på sidan. Hon arbetade med tryckluftsborren undertill på skulpturen. Jag kunde tydligt se att mannen/det stora barnet omfamnade kvinnan med båda armarna.Inne i stan fanns det fortfarande en del människor som var ordentligt påpälsade, som det vore vinter, trots strålande sol från klarblå himmel, knappt märkbar sydlig vind och eftermiddagstemperaturer omkring +22. Jag är fortfarande barbent. Jag förstår ingenting. Det kan väl inte vara så att det är en del som inte har märkt att det är +22 utan tror att det måste vara kallt för att det är i slutet av september? Eller kan det vara så att det är somliga som cyklar hemifrån vid 05.00-tiden på morgnarna, då det bara är omkring +15? Som om det skulle vara väldigt kallt, förresten?

Av Tant Tagg - 25 september 2006 21:45

Kråkor både ser bra och hör bra. Dessutom är de förfärligt listiga. När jag kommer gåendes på vägen fick en stor kråka syn på mig, där den sitter högst upp i en talltopp och vaktar. Den kraxar till nästa kråka, som sitter några hundra meter bort i en annan talltopp och vaktar. Den andra kråkan svarar med ett kraxande och så håller dom på så där ett tag. Jag är övertygad att dom skvallrar om den dumma människan som går där nere på vägen. Kråkorna har stenkoll på oss människor.Jag har fått stavgångsinstruktioner av L. Nu ska jag bara köpa stavar.

Av Tant Tagg - 23 september 2006 17:20

Det är inte bara Klas (katten) som det är fel på. Jag undrar vad det är för fel på mig och R som avstått från att åka iväg och kalasa med socknens jämnåriga ikväll för att vi är för trötta. (Eller är det hemkära?) Eller vad är det? Ryktet säger att det var fler jämnåriga som också var för trötta för att kalasa.Vår kära vän K har varit här större delen av dagen. Vi har ätit lunch, R och K har promenerat och de har kört dynga från M. Ö: s skitstack till komposten. Två släpkärror fullastade, blev det. R: s kompostanläggningar är ett av hans stora intressen. Utan att överdriva kan jag säga att han älskar sin kompost. Ska sanningen fram, säger han att han önskar att han ska få bli begravd i sin kompost tillsammans med sina Elmore James –plattor, när den dagen kommer.

Av Tant Tagg - 22 september 2006 17:18

Lite kryptiskt skrev jag i onsdags den 20/9 om P som stod med tryckluftsborren i högsta hugg. För någon vecka sedan, skrev jag om hur jag cyklat förbi, när hon stod och arbetade med en skulptur som jag trodde föreställde en mor med ett stort barn i famnen, men det var faktiskt en man och en kvinna, ett kärlekspar. Idag när jag cyklade förbi hörde jag det klangfyllda knackandet från stämjärn och hammare på långt håll. Jag följer utvecklingen av kärleksparet med spänning. Ja, P är skulptör, eller skulptris borde man kanske säga, eftersom P är en hon. Eller bildhuggerska. Ja, jag skulle nog vilja säga bildhuggerska, för P hugger bilder ur sten. Som tant är P ett föredöme med sin tryckluftsborr, om man kan säga så.

Av Tant Tagg - 21 september 2006 14:08

Jag förstår inte vad det är med Klas (katten). Han vill inte vara med oss. Visserligen börjar hans gamla huvud bli lite vimsigt, men han har perioder då han är ihärdig och bara vill vara ute. Han tittar inte åt oss. Möjligen sitter han i soffan med sin husse, lite pliktskyldigt. Eller kräver att vi ska gå och lägga oss, så att han kan få bli klappad och kliad på magen innan vi släcker lampan. Men sedan vill han gå ut och brölar tills ingen av oss står ut. Det är jag som måste släppa ut honom eftersom, han är rädd för män iförd kalsonger. Han gömmer sig under sängen, efter det att R fotade ut honom i kylan en natt när jag inte gick upp. Om vi inte går och lägger oss när han vill eller att R sätter sig i soffan tillräckligt snabbt, så tycker Klas att han lika gärna kan gå ut. Han brölar tills vi inte står ut. Grannen har en trevlig kattunge och i vårt hus bor även en annan kattkamrat till Klas. Kattkamraten har varit bortrest i en dryg vecka och har nu kommit hem. Kanske kan det vara underhållande för en gammal katt med en ung katts krumsprång och att bevaka vad en saknad revirpartner har för sig?

Presentation

Omröstning

Vad ska Tant Taggs blogg handla om i framtiden?
 Trädgårdsarbete
 Gnäll
 Kommunalpolitik
 Matlagning
 Sören Katt
 Orättvisor i världen
 Dagbok
 Feminism
 Litteratur
 Precis som förut
 Sjukdom och elände
 Kritisk granskning av den för tillfället sittande regeringen
 Fotografering
 Andlighet
 Ovärldsanalys
 Dikter och poesi

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11 12 13 14 15 16 17
18 19 20 21 22 23
24
25 26 27 28
29
30
<<<
September 2006 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards